Vi fick en riktigt bra start på seglingen mot Christiansø, både fina vindar och fint väder. Vi seglade norr om Fehmarn vilket gjorde att vi passerade Puttgarten och all dess färjetrafik. Upplevde det dock som att det inte var några problem alls att gå här och färjorna justerade faktiskt sin kurs något så vi lugnt kunde segla vidare på vår kurs.

Vi fick en fin första solnedgång på Östersjön.

Dagen efter bjöd på något mer ostadigt väder, speciellt då vi närmade oss Christiansø. Vi valde faktiskt att sakta ner farten och låta en rejäl regnskur där det var i princip obefintlig sikt passera innan vi gick in mot hamnen. Ostadigt väder och fronter innebär dock att man kan få se en hel del coola molnformationer.

När vi kom in i hamnen omkring middagstid så tyckte vi det såg fullt ut, men vi fick förtöja bredsida utanpå ett par andra segelbåtar. Vi fick senare höra att i riktig högsäsong så fyller man hamnen med ibland upp till sju båtar bredsides. Vi fick således nöjet att vara här en riktigt lugn dag och jag fick äntligen komma hit (på tredje försöket).

När vi väl förtöjt och ätit middag så sprack faktiskt vädret upp och vi fick en fantastiskt fin kväll där vi tog en kvällspromenad runt öarna. Christiansø är den största av de två bebyggda öarna, den andra är Fredriksø. Båda öarna tillhör dock ögruppen Ertholmene. Både Christiansø och Fredriksø har varit del av en stor försvarsanläggning varav mycket finns bevarat och kvar än idag.

Det löper t.ex. en mur runt i stort sett hela Christiansø.

Självklart så har det funnits och finns fortfarande en del kanoner längs muren.

Förläggningsbyggnaderna finns kvar och är idag bl.a. bostäder åt öns ca 100 bofasta.

På flera ställen finns flera stora vattensamlingar. Dessa är byggda för att samla regnvatten. Fram till förhållandevis nyligen så var öarna självförsörjande på vatten enbart genom att samla regnvatten.

Det går en liten bro mellan Christiansø och Fredriksø så man kan promenera över. Bron är öppningsbar så att hamnen kan utnyttjas även om det är ofördelaktiga vindriktningar för att gå in i södra hamnen.

Fredriksø är mindre men långt ifrån mindre vacker. Några bilder får berätta.

Några blandade bilder.

Morgonen efter så sa vi adjö till Ertholmarne och seglade vidare med Sverige som nästa stopp.

Fortsatt halvstarka vindar från lite fel håll gjorde att vi valde att fortsätta norrut på de holländska kanalerna. Först blev det en kort bit genom Amsterdam.

Efter att ha slussat ut ur Amsterdam via Oranijesluis så kom vi ut på insjön Markermeer. Där fick vi fantastisk fin segling upp till Lelystad där man behöver slussa för att komma upp till IJsselmeer. Vid Lelystad finns en supercool staty som ser likadan ut oavsett vilken riktning man ser den ifrån.

Efter en aningens tveksam slussning där jag lyckades få båten på tvären inne i slussen så kom vi ut till IJsselmeer. Även här fick vi kalasfin segling norrut även om det var lite blåsigt och kallt. Dottern vågade sig på att styra en del av vägen.

Väl uppe vid Lemmer så finns det två slussar att välja på. När vi gick söderut så var vi tvungna att använda den för kommersiell trafik eftersom vi slussade så tidigt på morgonen att den genom stan var stängd. Vi trodde att vi behövde använda den lilla slussen om den var öppen så vi gick dit. Själva slussningen gick bra och slussen var hela 12 eller 14 meter bred så det var lugnt.

Efterföljande kanal däremot. Jisses så smal! Vi hade fullt upp med att köra båt så det blev inget foto där det var som smalast. Lemmer verkade dock vara en mysig liten stad där det låg flera uteserveringar längs kanalen så vi hade massor med publik eftersom vi passerade genom staden vid middagsdags. Vi klarade oss dock igenom utan missöden vilket var väldigt skönt.

Vi gick sen upp till den lilla ön i Groote Brekken där vi även låg på vägen söderut. Även denna gång fick vi sista platsen och dessutom samma plats som sist. Efter allt jäktande längs kanaler så kände vi att det nu var väldigt skönt att ligga still så det blev en extra övernattning här. Ön tas om hand av De Marrekrite (typ Skärgårdsstiftelsen) så man får ligga max tre dygn och det fanns rejäla soptunnor på ön.

Vi spenderade dagarna med att softa, blogga, tälja pinnar och spela spel. Lugnt och mysigt.

För att passa ett lämpligt väderfönster norr om Holland så tog vi en lång dag där vi gick från Groote Brekken hela vägen upp till Senneroog vid Lauwersoog. Om vi hade haft fler dagar på oss så hade vi gärna stannat till i Leuwaarden, Dokkum och Birdaad. I både Leuwaarden och Dokkum så kan man förtöja längs kajkanten i parkerna i centrum i de båda städerna. Speciellt Dokkum tyckte vi verkade mysigt. Birdaad är väldigt litet men verkade också mycket mysigt.

Rent generellt så är kanalerna norr om Leuwaarden smalare (och jag tror även lite grundare) än de mer södra kanalerna. Det gör ju också att de är mysigare att gå i eftersom man slipper trafiken med stora kanalfraktfartyg.

Tidig morgon den femte juli så gick vi igenom den för oss sista holländska slussen och kom ut på Nordsjön. Slussen i Lauwersoog är en av de mindre (bredd 8 m). Nu var vi ute i tidvattenvärlden igen och satte kurs mot Brunsbüttel och Kielkanalen.

Om man sammanfattar vår resa genom Holland så har vi passerat 75 broar och 12 slussar. Slussarna har varierat mellan 8 till 24 meter på bredden (broarna likaså gissar vi) och 45 till 309 meter i längd. Som vi nämnt tidigare så verkar holländarna gilla design så här kommer en kavalkad av några av de olika broar och slussar som vi passerat.

Vi har även passerat en del väderkvarnar, men de har vi inte räknat. Här är några.

Pga kommande väder så ville vi komma så långt som möjligt, vilket bl.a. innebar att vi bara körde förbi Belgien trots att dottern väldigt gärna ville äta äkta belgiska våfflor vilket vi missade på vår väg söderut. Vi hade nog egentligen velat gå in i de holländska kanalerna vid Rotterdam för att gå så kort som möjligt genom kanalerna eftersom det tar längre tid än att gå på havet. Tidsmässigt så hade vi kommit in mitt i natten mot Rotterdam vilket vi inte riktigt gillade. Vi gick därför in så långt söderut som det är möjligt, nämligen i Vlissingen.

Det blev en första slussning och sen missade vi precis en broöppning så vi fick ligga och vänta två timmar innan vi kom vidare. Dock så kunde vi då passa på att utnyttja tiden till att skicka upp mig i masten med ett snöre så vi på så sätt kunde få ett bättre mått på hur höga vi egentligen är så vi vet vilka broar vi kan gå under och inte. Vi hann även med en middag. Mätta och nöjda kunde vi sen fortsätta upp till första natthamnen vilken var Middelburg.

Middelburg verkade vara ett mysigt litet samhälle. Var väldigt fina broar vid marinan i alla fall. Här gick vi in till marinbutiken och köpte en översiktskarta samt boken Wateralmanack vol 1. Boken är ett måste att ha ombord då man går på de hollänska kanalerna eftersom den innehåller regelverket som alla ska följa. Den finns dock bara på holländska… Översiktskartan har vi dock haft bra användning av. Den i kombination med appen “Waterkaarte” med uppdaterad info om alla brohöjder, öppningstider m.m. har varit suveränt.

Vi hade inledningsvis ett par blåsiga motvindsdagar på kanalerna. Dock hellre den motvinden på kanaler utan sjögång än kraftig motvind ute på Nordsjön. Lite tråkigt dock när motvinden gör det kallt och att det går extra långsamt framåt. Att vi dessutom hade ytterligare otur med att precis missa en broöppning vilket gav tre extra timmars väntan gjorde att det kändes lite surt. …men det fanns självklart också ljusa stunder som denna fantastiska solnedgång.

Vid ett par tillfällen så var vi för höga för att gå igenom slussarna för fritidsfartyg så då blev det att använda de stora för kommersiell trafik. Vi fick slussa både med stora kanalbåtar och helt ensamma i en jättesluss.

Ibland möter man lite udda varianter av kanalbåtar…

Ju längre norrut vi kom desto mysigare blev dock kanalerna. De blev lite smalarare och började gå mer över landsbygd än genom storstäder. Hade vi haft mer tid och planerat mer så hade vi nog stannat och tittat lite närmre på Dordrecht. Visserligen en storstad, men såg ut att ha en supermysig äldre stadskärna.

Natten tillbringade vi i Gouderak, vid stadens gästbrygga. En lite hemlig brygga eftersom skyltningen var vänd in mot land, men börjar det bli sent om man är i desperat behov av nattförtöjning så undersöker man det mesta lite närmre. Inte supermysigt, men en rejäl brygga där det bara var att förtöja helt gratis. Både här och på andra ställen så såg vi en hel del häger.

Vi fortsatte dagen därpå med mål att ta oss upp till Neuwe Meer för att kunna hänga på den karavan som går genom Amsterdams stadskärna på natten för att komma in till marinorna i Amsterdam. Denna sträcka kan man bara gå nattetid eftersom det skulle störa biltrafiken för mycket om man gick där dagtid.

Vi hade ganska gott om tid på oss så vi stannade till vid kanalkanten i Alphen an den Rijn där vi förtöjde vid kanalkanten och lagade och åt lunch.

Vi gjorde ytterligare ett stopp i Oude Wetering för att kolla upp om vi verkligen kunde gå hela vägen upp till Neuwe Meer. I appen hade det nämligen dykt upp ett utropstecken som sa att en av broarna var trasig. Vi ringde ett telefonnummer vi hittade och fick besked att de precis höll på att provköra bron vid Bosrand och att den skulle vara öppningsbar under eftermiddagen. Perfekt!

Vi fortsatte vår väg norrut genom riktigt mysiga mindre kanaler och en sjö där de verkade ha ganska stora semesteranläggningar runtikring. De hade även en hel del odlingar både i växthus och utomhus. Såg bl.a. ut som om de odlade olika krukväxter och häckbuskar.

Vi passerade direkt under inflygningen till Schiphol. Här kom flygplanen riktigt nära. Vi som tyckte de var nära då vi passerade södra St Maarten där det finns en sandstrand som folk står på för att få vara nära planen under en landning. Här kändes det verkligen som om flygplanen kunde fastna med landningsställen i riggen…

Väl uppe vid Bosrandbrug som låg precis bredvid flygplatsen Schiphol så visade det sig att bron visserligen gick att öppna, men bara till en tredjedel, så långt ifrån den seglingsfria höjd vi behövde. Bara att vända… Surt. Inte Amsterdam by night denna gång heller. Vi hade dock turen att det i närheten fanns en naturhamn där vi knöt fast oss vid bryggor över natten. Kvällen var varm och skön så vi tog oss faktiskt ett snabbt kvällsdopp också.

Med föregående dagars missar där vi fått långa väntetider vid broar under rusningstider så gjorde vi en rejäl planering för att hinna ta oss hela vägen upp till Amsterdam dagen därpå. För att komma till Amsterdam under eftermiddagen och kanske hinna in till stan en sväng så innebar det att vi behövde hinna med en morgonpassage vid en av spårvägsbroarna. Det blev därför en grymt tidig morgon, vi lättade vid halv sex, men wow vilken härlig morgon!

Vi passerade en mängd välordnade trädgårdar och förundrades över att holländarna dels tänker en hel del på designen när de bygger hus plus att de flesta bryr sig om hur trädgården ser ut och har en hel del konstföremål och olika dekorationer i sina trädgårdar.

Vi såg också den holländska varianten av koloniträdgård. En förtöjningsplats längs kanalen och en liten bit land med plats för altan och/eller liten odling.

Vi behövde inte gå tillbaka så långt som vi trodde vi skulle behöva innan vi svängde in på kanalerna mot Haarlem för att istället ta den vägen upp till Amsterdam. Många fina kanaler även denna dag. Med mer tid så hade nog Haarlem varit väl värt ett besök.

Här fick vi istället upplevelsen att “sitta fast” mellan järnvägsbron och efterföljande vägbro pga en olycka på vägen. Det visade sig dock att det var en ganska enkel plåtkrock som redde upp sig riktigt snabbt, vilket var tur för vi var nära att missa öppningen av den efterföljande motorvägsbron. Vi hade dock turen att få vänta 15-20 min så vi hann ta ett snabbt dopp medan vi väntade.

På eftermiddagen när vi var väl förtöjda i Amsterdam marina så tog vi färjan in till Amsterdam och bara strosade runt och insöp atmosfären (och lite marijuanadoft…), åt glass och en halvsunkig middag. Trots att vi pekade i menyn och var övertydliga med servitrisen så lyckades hon komma med fel dricka och fel mat till mig. Fick grillad kyckling med pepparsås istället för asiatisk sås. När jag väl fick asiatisk sås på så bestod den till 50% av svartpeppar, trodde inte ens den kryddan förekom i det asiatiska köket… Väldigt pepparstarkt och inte alls gott, den klassiska pepparsåsen hade nog varit bättre. Salladen som var till var dock väldigt fräsch och hade grymt god sesamdressing. Blir inget återbesök där i alla fall. Amsterdam är dock en väldigt mysig stad.

 

Vi spenderade ytterligare en dag i Amsterdam under vilken vi dels besökte utställningen BodyWorlds. Tror barnen faktiskt uppskattade den. Jag tyckte den utställning som besökte Tom Tits för ett antal år sen var mycket bättre, men även denna var illustrativ. Tror det var lärorikt för barnen i alla fall att få se riktiga hjärtan, lungor men framför allt få se en människa med alla muskler.

Efter en helt suveränt god pizzalunch på ett riktigt italienskt ställe (dit stadens italienare också verkade gå) så hann vi med ett kort besök på De Poezenboot, ett katthem. Snacka om att barnen var glada då de under en stund fick klappa katter nästan så mycket de ville.

Efter en obligatorisk holländsk efterrättspannkaka och lite mathandling så åkte vi tillbaka till marinan för att göra i ordning båten för ytterligare kanalfärd. Detta innebar bl.a. att fylla på tankarna med lite diesel från våra reservdunkar samt ett välbehövt oljebyte. Enligt manualen så ska oljabyte göras med intervall om 200 timmar. Min magkänsla, utifrån hur oljan såg ut sa dock att det var dags. Efter en titt på timräknaren och lite matematik så visade det sig att motorerna gått ganska precis 180 timmar sen föregående oljebyte. Vältimat med andra ord.

När vi kom från Azorerna så gick vi till Plymouth. Här lämnade vi av vår gast Milla som hjälpt oss sista biten över Atlanten. Blev lite tomt ombord med bara familjen för första gången på två månader. Från Plymouth blev det ca ett dygn segling till Portsmouth varifrån vi efter ett par dagar satte segel mot Vlissingen, Holland.

Vi såg inte mycket av Plymoths inlopp pga vi gick in mitt i natten då det var beckmörkt. När vi var förtöjda så var klockan 02:30 lokal tid (01:30 Azerisk tid vilket vi var inställda på). Trots den sena/tidiga timman så var det riktigt svårt att somna, kroppen var inte alls van vid att båten var helt stilla och att det var helt tyst, inget vatten som forsade utanför båten och ingen knarrande inredning.

Efter en lugn morgon inkl en välbehövd dusch så frågade vi på hamnkontoret hur vi enklast tar oss in till stan. En av deras anställda var så snäll så han skjutsade in oss och gav oss en massa bra tips på vägen.

Vi blev avsläppta i området The Barbican vilket är det enda område som inte bombade sönder under blitzen. Det var väldigt mysigt där, kändes inte alls som om man var i en storstad. Känslan beskrivs bäst med några bilder.

Vi strosade runt och blev sen tipsade om att äta lunch på Fischerman Arms. Det låg lite avsides, men var väldigt mysigt och hade riktigt god mat.

Efter lunchen så gick vi bort till Plymouth gin destillery som legat på samma plats sen 1800-talet. Vi gick deras rundtur och fick lära oss en hel del om varför gin smakar olika. På detta destilleri så strävar man efter mjukare och sötare smaker än många andra. De gör även en variant med slånbär i. Den var fruktansvärt sötsliskig så den köpte vi tyvärr inte. Jag smakade den sen i en klassisk gin och tonic och då var den supergod.

Senare under eftermiddagen så gick vi och rekade inför Millas bussresa till flygplatsen dagen därpå. Vi passerade då en Primark vilket är typ Åhléns i Europa. Där passade vi på att fylla på klädförråden lite. Solen och konstant användande under ett år har slitit en del på de favoritkläder vi haft med oss.

Det blev en lugn förmiddag dagen därpå. Vi tog sen en taxi tillbaka till The Barbican där vi åt ”pasty” till lunch. Det är en sorts piroger. Riktigt gott. Sen var Milla tyvärr tvungen att gå till bussen så hon missade Afternoon tea på The Strand Tea Rooms. Ett riktigt mysigt ställe med de godaste scones jag någonsin ätit.

Vi tog sen en promenad tillbaka till marinan, både för att få lite motion och för att vi behövde passera mataffären som låg på vägen. Vi valde dock att ta vägen förbi Royal Citadel vilket fortfarande är en fungerande militäranläggning. Ibland så ordnas det rundturer men tyvärr inte när vi var där. (Vi hade hoppats på att kunna besöka Devonports militärmuseum, Devonport naval heritage centre, men det behövde man anmäla sig till 1-2 veckor i förväg så det blev inte av det heller.)

Vi promenerade istället genom området Plymouth Hoe, vilket är en stor park där de samlat flera olika minnesmonument mm och de hålls olika evenemang där också. När vi var där så pågick tävlingen ”Englands bästa landskapsmålare”, vilket inte direkt var någon actionfylld tillställning…

Vi gick däremot upp i Smeatons Tower vilket är en fyr som på 1800-talet stod ca 20 sjömil utanför Plymouth, på Eddystone rocks, men som höll på att rasa pga marken den stod på blev underminerad. Man byggde då en ny fyr på bättre mark, men flyttade in Smeatons Tower till the Hoe. Man ville bevara denna fyr eftersom det var Englands första fyr av denna typ så den intresserade Englands fyrsällskap.

Förmiddagen därpå så gav vi oss av mot Portsmouth. Det var intressant att gå ut i dagsljus så vi fick se allt vi kört förbi i beckmörker, bl.a. The Hoe och Drake’s island.

 

Det blev lite varierad färd mot Portsmouth, både segling och motor gång, vilken tog dryga dygnet. Vi hade innan avfärd bokat en plats i Gosport marina eftersom det inte var så ruskigt mycket katamaranplatser tillgängliga i området. Gosport marina var riktigt stor, men de var väldigt trevliga och det var inte alls långt att gå till en riktigt bra mataffär och även nära till färjan till Portsmouth.

Vi passade på att utnyttja eftermiddagen till att besöka Portsmouth submarine museum. Riktigt fint museum och intressant att gå runt i ubåten HMS Alliance som blev färdigbyggd precis efter andra världskriget. Det var den första ubåten med AC ombord för att kunna tjänstgöra i Asien.

På museumet fanns även en av de få kvarvarande X-ubåtarna som var en av förutsättningarna för att landsättningarna på D-day skulle lyckas.

Dagen efter så tog vi färjan över till centrala Portsmouth för att besöka Portsmouth historic dockyard och få oss ytterligare lite mer brittisk sjöfartshistoria.

Tar vi det i historisk tidsordning så besökte vi det fartyg som Lord Nelson var ombord på och även dog ombord på vid slaget vid Trafalgar, nämligen HMS Victory, ett seglande krigsfartyg från början på 1800-talet.

Vi tittade även på HMS Warrior, byggd 1861, som då var det största, snabbaste och tyngst bestyckade fartyget i flottan. Hon var även det första fartyget med pansarplåtar i bordläggning och skrov. Med sin tvåcylindriga ångdrivna motor så gjorde hon ca 15 knop, på 58 rpm. Hon kunde även seglas i ca 14 knop i gynnsamma vindar.

Sista fartyget vi besökte var M-33. Hon är ett av tre kvarvarande krigsfartyg från första världskriget och det enda från slaget vid Gallipoli. Fartygstypen var billig och snabbyggd, bl.a. p.g.a. att de var byggda i enkelplåt. Detta innebar dock att det nere vid Gallipoli blev över 30 grader varmt i båten samt att det blev ungefär lika kallt då den en vinter tjänstgjorde i Ryssland.

Efter alla fartygsbesök så behövde barnen få springa av sig lite. Inne på området så fanns även Action Centre, ett militärinspirerat aktivitets us med både kluriga och fysiska aktiviteter. Vi hade tur som var där en sen eftermiddag för vi var nästan helt själva. Barnen kunde klättra hur mycket de ville på deras klättervägg.

När de tröttnat ut sig där så sprang de upp till hinderbanan och tröttnade ut ytterligare lite muskler. De somnade snabbt sen på kvällen 🙂

Dagen därpå så blev det faktiskt en sväng till på Action Centre. Vi testade även en match Laser game. Tyvärr fick vi spela mot ett gäng på barnkalas så det var typ åtta sjuåringar som var precis överallt. Blev inte mycket till taktik och smyga på varandra utan bara springa, vilket blev lite tråkigt i längden. Klättervägg en uppskattades mer även om de idag fick stå i kö ett par gånger.

Efter att vi fyllt på kylskåpet lite så blev det filmkväll ombord. Man kan ju inte ha kallat runt på HMS Victory utan att sen få se Hornblower för att verkligen insupa hur det var i marinen på 1800-talet. Riktigt kul att barnen uppskattar dessa filmer också.

Sista dagen i Portsmouth blev en lugn dag då vi fick ok att ligga kvar i marinan till sen eftermiddag för att vänta ut att vindarna skulle avta så vi slapp rejäl motvind och motström på väg ut. Vi passade på att värmeskydda värmarens avgasrör där isoleringen verkar ha nått sin halveringstid. Marinbutiken på området hade en perfekt snutt glasfiberväv att plåstra om avgasröret med. Nu håller det förhoppningsvis hela vägen hem så kan vi laga på riktigt i lugn och ro hemma.

På vägen ut ur hamninloppet såg vi flera delfiner, antar att all båttrafik skrämmer fram fisk åt dem. Riktigt häftigt att få se dem leka precis framför bulben på en stor passagerarfärja som dundrade fram i 12 knop. Oss tittade de bara förbi lite snabbt. Det var dock riktigt stora så antingen hittar de rejält med mat eller så var det en art vi inte sett tidigare.

Vi fick en hel del fin segling längs Englands sydkust. Det var dock ganska disigt så vi såg bitvis inte så mycket. Vi fick inte se Dover vita klippor men vi hade tidigare sett klipporna på Isle of Wight och fick nu se andra vita klippor strax väster om Dover. Det var dock fantastiskt ljus som förgyllde upplevelsen trots diset.

Vid ett tillfälle sprack det upp rejält och vi fick en riktigt fotogenique och stereotyp fiskebåt på bild.

Trots den dåliga sikten så såg vi dessutom två simmare som tillsammans med var sin följebåt höll på att korsa kanalen.

Det var även fartyg som fick syn på oss, nämligen British border control och dess fartyg Searcher. De valde dessutom att borda oss, titta på våra papper och intervjua oss om vår resa. De ställde väldigt mycket frågor för att se om vår historia höll ihop eller om vi försökte dölja något. När de frågade om exakta datum och jag tog fram loggboken för att kolla så ställde de bara ett par frågor till efter att de konstaterat att ”That is a very neat log, never think we’ve seen one that neat before.” Ibland är det bra att vara överambitiös 🙂

Efter knappa två dygn så gick vi in mot Vlissingen i Holland. Mer om våra dagar i Holland kommer i nästa inlägg.

Denna gång blir det inte så mycket bilder. Bilderna nedan är i princip alla bilder vi har 🙂 Inser dessutom när jag så här i efterhand sammanställer mina anteckningar att vi stor del av denna överfart enbart, gick vakt, sov och åt. Barnen plöjde böcker, avslutade det sista i matten och tittade på film och spelade. För första gången på länge så häckade vi mest inne i båten, var knappt ute då vi gick vakt, det var bara kallt och blåsigt där ute… Man stack ut näsan då och då för att kolla läget och kanske justera ett skot. För övrigt så hade man tillräcklig sikt inifrån, fjärrkontroll till autopiloten och plottern inkl AIS-info replikerad på en iPad.

7/6 Dag 2

Vi får en vacker soluppgång denna första morgon till havs.

Vi ska österut men seglar västerut. Känns helgalet! Det var dock kortare sträcka västerut för att komma runt ön Saõ Miguel, men de nordliga vindarna tvingar oss att fortsätta västerut. Vi kommer så nära ön Terceira att vi får internet. Vi är inte hela vägen tillbaka vid Horta men gott och väl halvvägs.

Under denna andra dag så dör dock vinden så vi går för maskin norrut och chattar lite då och då med Felicia och Mathilda på WhatsApp. Riktigt trevligt med kontakt med andra båtar, vet att jag kommer sakna det då vi tappar täckning. Sen är vi utlämnade till satellitkommunikation via Garmin Inreach med Felicia och mail via satellit med Mathilda så då kommer det bara bli något kort meddelande per dag avseende var man är och hur det går. Trevligt det med men inte alls som att kunna retas med kommentarer och bilder kring delfiner eller gofika.

Vi njuter dock av det fina vädret och att vi då och då ser ryggfenan på delfiner även om de tyvärr inte kommer och leker när oss.

9/6 Dag 4

Idag är ingen vanlig dag för idag är Millas födelsedag! Dock en väldigt gungig födelsedag så bilder lyckades vi inte få till… Vi seglar riktigt fint och har en snitthastighet på 6,8 knop, men vinden drar upp en hel del sjö. Det blir inte så jättemycket till firande på grund av gunget men Linus lyckas fixa en smarrig äppelpaj och Milla får ett armband och en varm dusch i födelsedagspresent. Värdet på varma duschar ska definitivt inte underskattas.

Kring lunch så börjar vi köra chicken race med 20-talet fiskebåtar och två medical supply fartyg. Först går vi åt olika håll men sen vänder hela armadan med fiskebåtar vilket för att vi hamnar på kollisionskurs med de flesta av dem.

Jag försöker ropa upp dem eftersom vi inte vet hur de fiskar och om vi kan passera akter om dem eller inte. Först får vi inte svar av någon av dem trots att jag ser fartygens namn på AIS:en. När jag till slut ropar på ”any ship in position xxx” så svarar en båt, men de kan ingen engelska alls utan bara spanska.

Oj, vad jag var glad att vi har Milla ombord som pratar flytande spanska. Hon kunde göra sig förstådd och vi fick ok på att passera för om alla fiskebåtar. Fiskaren hon pratade med verkade nöjd över att få prata lite med ”vackra svenska flickor” :-D.

10/6 Dag 5

Grått, grått, grått och grått. Dagtid är himlen ljusgrå och havet är mörkgrått. Nattetid är himlen mörkgrå och månen lyser med sin frånvaro samtidigt som havet är så mörkt grått att det ibland ser svart ut.

Det gungar och gungar så det är svårt att få något vettigt gjort. Hela stämningen ombord blir lite grå efter att ha seglat i en grå omgivning i tre dygn.

Jakobs väderprognos säger stiltje imorgon, vår gribfil med ganska grov upplösning säger något avtagande vindar. Får se vad det blir i verkligheten och om lätta vindar kan innebära lite uppsprickande molntäcke också.

Vi gungar vidare och försöker hålla humöret uppe med ljudböcker, böcker och lite sällskapsspel samt lättlagad men ändå god burkmat. Ska lyxa till det med tacos i tortillabröd till middag medans vi har färska grönsaker kvar.

11/6 Dag 6

Det märks att vi börjar komma norrut och österut. Det är väldigt tydligt på min morgonvakt eftersom det ljusnar allt tidigare. Bara under senaste veckan så har det blivit ljust en hel timme tidigare.

Idag har det varit en lite lugnare dag avseende både vinden men framförallt vågorna. Såååå skönt. Vi har visserligen inte gått så många sjömil rakt mot mål som vi önskat även om det gått framåt.

Milla hittade två små döda fiskar på däck. Inte flygfiskar (vi har ingen aning om vad det är, men 1-2 dm långa) så vi undrar lite hur de kommit dit…

Dessutom en hel del sol som omväxling mot allt grått. Detta har gjort hela besättningen gott. Alla har varit gladare och piggare samt att det varit enklare att laga mat. Att dessutom lyxa till det med en varm sötvattendusch gjorde inte dagen sämre direkt. Härligt!

Vi samlar dock kraft inför de kommande två dagarna då det enligt prognosen ska blåsa lite mer. Inte massor, men tillräckligt för att det ska bli jobbigare sjö. Vi får se hur det blir. Vädret är just nu svårprognostiserat även för meteorologerna så en del variation jämfört med prognosen får vi räkna med.

13/6 Dag 8

Fortsatt grått, grått och grått även om det idag är en lite ljusare nyans av grått. Igår var en ganska tuff dag med nordliga vindar på 8-10 m/s och troligtvis 12 m/s i byarna. Vindarna gjorde att det blev ganska mycket vågor. Faktiskt inte så höga vågor men desto skvalpigare. Vinden växlade riktning NO-NV en hel del så riktigt höga vågor hann inte byggas upp men det blev vågor från alla möjliga håll istället.

Nu börjar det mojna lite, blåser 5-6 m/s från NV-N, vilket gör att även vågorna börjar lägga sig. Skönt. Håller som det ser ut bara i sig över dagen. Inatt eller imorgon bitti så ska vinden öka igen, då från V så förhoppningsvis så kan vi få vind och vågor lite mer akterifrån vilket gör det mycket bekvämare.

Pga skvalpet var det ingen som var direkt sugen på att laga mat. Skönt att det fanns frusen chili con carne som bara var att fixa fram och värma på. Till middagen gjorde vi typ tunnbrödsrullar – tortillas fyllda med potatismos och bullens pilsnerkorv. Mums! Hoppas sjön lägger sig ytterligare till ikväll så vi kan laga lite smarrig biffstroganoff.

Barnen har faktiskt klarat av lite skola trots gunget. De har lite matte kvar samt en text att skriva i svenskan men sen kan vi nog ta välförtjänt sommarlov allihopa.

14/6 Dag 9

Idag går vi lite runt och väntar. Enligt prognosen så skulle det blåsa upp kring lunch och vi skulle få riktigt kraftiga västliga vindar. Hela förmiddagen och dagen var dock så lugn att vi behövde gå för maskin. Blev lite mer skola för barnen.

Efter lunch så passade Milla på att bocka av ”Bada mitt ute på Atlanten” på sin bucketlist och sen fikade vi med varm choklad. Även Gulan och Ellen tog sig ett kallt dopp.

Vi har nu satt upp genua och code0 wing on wing för att kunna plattlänsa. Just nu skotar vi mot Brest i norra Frankrike istället för att gå mot Storbritannien, detta för att undvika de allra kraftigaste vindarna. Just nu blåser det behagliga 6-7 m/s och vi seglar och vågsurfar i 5-6 knop. T.o.m. solen kikar fram då och då.

Har helt enkelt varit en välbehövlig lite lugnare dag hittills idag. Vi får se vad som händer med vindarna under natten.

15/6 Dag 10

Ett till dygn med fin segling. Vindarna var stadiga och fina men avtog under natten så det blev lite motorgång under morgontimmarna. Vi har således fint gungat framåt, till en början sakta men sen när vinden ökade igen så slörade vi fint i 7-8 knop. Härligt med stadig fart framåt.

Nu under kvällen så märks det att vi börjar komma närmre civilisationen igen. Vi har kommit upp på kontinentalsockeln så det är flera fiskebåtar ute och jobbar och vi närmar oss engelska kanalen så det är en hel del lastfartyg som passerar oss åt båda håll. Blir att ha lite mer aktiv utkik inatt och framåt.

Vi fick dock äntligen besök av delfiner som faktiskt stannade och lekte. Blev inte så många bilder, vi satt och njöt av att titta på dem leka framför förarna. Idag fick de kämpa lite för att vi inte skulle köra på dem i alla fall, vi höll trots allt ca 7 knop även om det knappast är någon match för en delfin.

17/6 Dag 12

Blev ingen fin “land i skite bild” eftersom vi gick in i Plymouth mitt på natten. Vi förtöjde vid 02:30 morgonen den 17/6… Sen var det faktiskt riktigt svårt att somna. Båten var still och det var helt knäpptyst, inget forsande av vatten och ingen knarrande inredning. Vi vaknar sen till en brittisk sommardag – mulet och 15 grader. Brrrr…

Vi fick riktigt enkel och mysig segling med parasail i stort sett hela vägen till Ponta Delgada på ön Saõ Miguel.

 

Vi kom fram på eftermiddagen så vi hann inte så mycket denna dag. Vi lyckades dock med det uppdrag vi föresatt oss, dvs fixa en hyrbil till de kommande dagarna. Till middag så gjorde vi det enkelt för oss och vi gjorde sonen extremt lycklig – Sushi!!! Supergod dessutom, vilket gjorde att vi dagen därpå då vi kom tillbaka sent tog take away från samma ställe 🙂

Saõ Miguel är en ö väl värd att stanna och utforska. Faktiskt en av mina absoulta favoriter från hela det här året. Det finns massor av häftig och omväxlande natur att uppleva, även omväxlande väder på gott och ont.

Vi gav oss iväg en väldigt mulen och disig förmiddag, men började med att åka upp till Lagoa do Fogo vilket är en insjö högt uppe i en vulkankrater. Det ska vara fantastisk utsikt här och massor med fåglar. Vi hörde fåglarn och såg en del av sjön då molnen drog förbi nedanför oss, men jag kan tänka mig att det är makalöst vackert vid bra väder. Dimman gav viss mystik till sjön vilket bidrog till upplevelsen trots den dåliga sikten.

Vi fortsatte till området kring Furnas där det är väldigt mycket jordaktivitet, dvs marken är varm och det bubblar i varma källor på flera ställen. Ett av ställena är vid Lagoa do Furnas där det finns mängder med varma källor. Här har de även grävt gropar i marken där de ställer ner stora grytor med mat, vilken man sen kan äta på någon av restaurangerna inne i stan.

 

Vi hade passat på att boka mat på ett ställe så vi fick pröva en traditionell portugisisk rätt tillagad med jordvärme. Det var vitkål, potatis, sötpotatis, fläsk, kyckling, nötkött, lokal riktigt kryddstark korv samt blodkorv. Blodkorven serveras även traditionellt med bara annanas till, kombinationen med sött är faktiskt riktigt god.

Själva staden Furnas var väldigt mysig. På en av de mysiga gatorna hittade vi en supermysig butik med frukt och grönt. Så härligt presenterade varor. Man blev riktigt sugen på att köpa, typ allt.

När vi var i staden Furnas så passade vi även på att besöka den helt makalöst vackra botaniska trädgården.

 

I denna trädgård så har de även bad i jordvarmt mineralrikt vatten, dels i en stor pool och dels i ett par mindre. Läskigt orangebrunt vatten, men riktigt varmt, nästan för varmt, men väldigt skönt och verkade vara väldigt uppskattat av huden efteråt.

 

Av en slump så hittade vi en tefabrik (ska tydligen finnas två på ön). Tyvärr var inte produktionen igång eftersom det var söndag. Tidigare hade det varit apelsinodlingar på detta område, men när det inte lönade sig så hade man “importerat” två kinesiska temästare som hade gjort om området till lönsamma teodlingar.

 

Vi åkte sen upp till den tvåfärgade sjön, där ena halvan har blått vatten och den andra grönt. Vi kom straxt innan solnedgången vilken var dramatisk och vacker, men ljuset gjorde det lite svårt att se skillnaderna i färg, men det finns en antydan till det även på fotona.

 

Dagen därpå så tittade vi på en ananasodling. Saõ Miguel är tydligen enda stället i världen där man odlar ananas i växthus och det tar upp till två år för dem att mogna. Dock så är de enormt söta och goda när de fått växa i så långsam takt.

 

Dagens stora mål, även om vi såg en hel del vackra utsikter m.m. på vägen, var att promenera till vattenfallet Salto do Prego. Det var en hyfsat jobbig promenad även om det var på fina stigar, men genom vacker regnskog.

 

Här är ytterligare några bilder från de vackra vyer och natur som vi passerade.

 

Redan hemma i Sverige så fick Gulan nys om att det skulle gå att rida på Azorerna. Detta var en av de saker vi lockade dottern med för att hon skulle se fram emot långseglingen så det var inte mycket annat att göra än att boka, vilket jag absolut inte ångrar. Vi hittade ett stall i staden Livramento, Quinta da Terca, som inte bara är ett stall utan även ett hotell så man kan bo hos dem och ha en lång ridsemester också.

 

Vi red genom varierande natur på riktigt fina väl omhändertagna och vältränade hästar. Christina som är en av de som driver stallet och som var vår guide (det var bara dottern och jag) var helt fantastisk på att känna av våra ridkunskaper och göra ridturen lagom utmanande för oss båda. Dottern fick rida sist så hon medvetet kunde hamna på efterkälken och sen få trava och ibland galoppera ifatt oss andra två. Hon var överlycklig och jag behövde inte galoppera vilket jag inte är riktigt bekväm med.

Turen gick genom varierat landskap, både mellan höga murar, över ängar, genom skog och genom höga blombuskar. Kul att få se så olika sidor av samma område.

 

På eftermiddagen så firade vi Ellens födelsedag tillsammans med besättningen på Felicia. Fantastiska Milla hade ordnat en skattjakt för alla barnen. Riktigt uppskattat. Tack!

 

Sista dagen på azorerna blev en ganska lugn dag där vi fixade på båten. Tjejerna på Felicia hade sovit över hos oss så barnen lekte i stort sett hela dagen. Riktigt kul eftersom vi troligtvis inte träffas mer under denna långegling. På kvällen så hade vi en riktigt trevlig vuxenkväll ombord på S/Y Mathilda medan barnen tittade på film.

Det blev en lugn förmiddag innan vi stack iväg; dusch, utcheckning, lite småshopping och lunch innan vi lättade. Vi valde att vänta in de andra så vi fick lite sällskap i alla fall första dygnet, sen brukar det bli så att man väljer lite olika kurser och kommer ifrån varandra.

Sista dygnet in mot hamnen Horta på ön Faial så behövde vi anpassa farten för att inte komma in i beckmörker, vi gillar inte att komma in till nya ställen då det är mörkt, en onödig risk enligt oss. Därför så plockade vi ner mer och mer segel för att inte segla för fort, men det var en utmaning i de fina vindarna. Vi lyckades dock anpassa så vi rundade piren in till hamnen vid 07:50 och hamnkontoret öppnade vid 8. Tyvärr så var det ruskigt många båtar där så vi tvingades att ankra även om vi helst ville ha en kajplats.

Vi sjösatte jollen och körde in till hamnkontoret för att checka in innan alla andra vaknat. När vi sa att vi var en katamaran så såg hamnkapten lite besvärad ut. När han såg passen och insåg att vi hade barn ombord så kved han “…with kids onboard…”. Visade sig att de verkligen försökte prioritera så att barnbåtar fick en kajplats. Vi hade turen att en annan katamaran precis var på väg att gå så vi fick snabbt ge oss ut till båten, dra upp ankaret och köra in. Efter lite omstuvande då ytterligare en katamaran kom och behövde ligga innanför oss så var vi ganska snart väl förtöjda utanpå två större katamaraner.

Sååå skönt att vara framme. Lite lustigt dock att det kändes som om vi behövde ett par dagar att bara ta det lugnt då vi de senaste tre veckorna i stort sett inte gjort annat än ätit, sovit och gått vakt. Efter en långsam förmiddag så lyckades vi dock plocka ihop tvätten och ta oss bort för att ta en dusch. Döm av vår förvåning då det var lunchstängt även för toalett och dusch. Vi sprang dock på Felicias besättning som hade haft precis samma tanke som oss. Lyckliga barn som äntligen fick leka igen.

Det blev även en gemensam middag på restaurang med hela gänget. Väldigt trevligt och gott. Äntligen Portugal och tillgång på gott och billigt nötkött igen. Även lyxen med färska grönsaker. Dottern tyckte jag var pinsam då jag hade ett stort leende i ansiktet efter att ha hittat paprika och även creme fraiche i matbutiken. Tacos till middag nästa dag!

De närmsta dagen spenderades i långsam takt där vi bara njöt av att vara i hamn igen. Såg en del men inte massor av staden.

Vi tog även en promenad och geocachade lite. Vi såg fantastiska blommor som växte vilt och fick en fantastisk vy över hamnen och vår båt.

Vi gick även förbi en strand där vi kunde ta en närmare titt på hur de portugisiska örlogsmaneterna ser ut, vilket var svårt att göra då vi såg dem i mängder ute på havet på vägen hit. Tyvärr innebar ju att de var uppspolade på stranden att de var dömda till att torka ut, men de som nyss spolats upp var väldigt vackra.

Lyssnade på trubadur en kväll i en av stadens alla små parker.

En av dagarna hyrde vi bil och åkte runt på ön. Sååå vackert. Vi stannade till vid flera utkiksplatser och ett par gånger vid vägkanten för att bara insupa miljön.

Vid stannade även till vid ett par av sevärdheterna på ön såsom den vita klippan Castelo Branco.

Vi tittade på vulkanlandskapet och fyren vid Capelinhos.

Vi åkte upp till vulkankratern vid Caldeiras.

På kvällen passade vi på att utnyttja bilen för att åka till flygplatsen för att hämta vår nya gast Milla (tjoho!) och morgonen därpå så lämnade vi Kate vid flygplatsen (tråkigt) innan vi lämnade tillbaka bilen.

Innan vi lämnade Horta så passade vi en dag på att ta färjan över till grannön Pico som har Portugals högsta berg. En topp som många väljer att bestiga, men det tar 4 timmar enkel väg så vi hoppade över just det.

Vi hyrde istället en taxi med guide som körde runt oss på ön. Vi åkte upp en bit på bergssidan så vi fick se landskapet där i alla fall samt den insjö som finns i en av Picos vulkankratrar. Totalt sett så finns det nämligen ca 300 vulkaner på Pico.

Vi besökte en av de äldre byarna, Cachorro, längs norra kusten, vilken ligger i ett av Picos vindistrikt. Där fanns det många häftiga klippformationer, bland annat en som ser ut som en hund som gett namn åt byn.

Vi stannade till vid ett av valmuseumen på ön. De har lite olika teman; valen och dess föda, hur man jagade och fångade val samt (det vi besökte) som fokuserade på valfettfabriken och hur man tog tillvara på valen.

Vi hade turen att det fanns platser kvar så vi fick möjlighet att besöka en av alla lavatunnlar som finns. Vi besökte en annan på Kanarieöarna. Skillnaden här var dock att man försökt att ändra miljön så lite som möjligt, vilket bl.a. innebar att det inte fanns några lampor utan vi fick alla var sin ficklampa med oss ner. Riktigt häftigt då vi släckte alla ficklampor och bara stod och lyssnade i beckmörkret.

Innan det var dags att gå till färjan tillbaka till Horta så hann vi med en expressvinprovning på Picos buteljeringsfabrik. De hade faktiskt ett riktigt intressant rött vin där man faktiskt kände smaken av vulkan.

Hade varit mysigt att ha lite mer tid på Pico och i dess huvudstad Madalena som verkade vara väldigt mysig.

Självklart så har vi, precis som väldigt många andra, målat vår logga på kajen. Det ska tydligen betyda otur att inte göra det så det var självklart att även vi skulle sätta vårt “bomärke” här.

Dagen efter så var det dags att kasta loss och segla mot nästa azoriska ö, Saõ Miguel där huvudstaden Ponta Delgada ligger. Det tog ett drygt dygn så bra första nattsegling för vår nya gast.

4/5 Dag 1

Hej vad det går! Visserligen väldigt gungigt och både jag och barnen är sjösjuka, inte hysteriskt illa men vi har alla blivit av med maten någon gång. Ser man bortom det så har vi en grym segling. Vi seglar halvvind och det blåser 7-8 m/s vilket för att vi seglar sisådär 7 knop trots motsjö. Riktigt nice. Båten går verkligen fint.

Vi fick även några fina bilder på Felicia som vi var nära i alla fall första dygnen.

7/5 Dag 4

Så tog den fina vinden slut… vi har seglat med parasail ett antal timmar men nu är vindarna så lätta så inte ens det seglet fyller. Blir till att sätta järngenua istället. Innan dess han vi dock ta ett dopp i havet. Skönt att bli ren och få skölja bort lite sjösjuka. Också skönt att få ett lugnt dygn då båten inte gungar så fasligt så att vi alla sover lite bättre.

10/5 Dag 7

Vi lligger och pressar bidevind med vinden in från babord vilket för styrplatsen väldigt blåsig. Har för första gången på 5 månader långbyxor och mysig fleecetröja på mig, visserligen bara på nattvakten än så länge. Senast var i början på förra överfarten, när vi lämnat Las Palmas. Förresten, har haft långbyxor en annan gång, men inte pga kyla utan då vi besökte moskén på Grenada och vi tjejer var tvungna att ha heltäckande klädsel. Faktiskt lite mysigt att krypa ihop inne i den stora seglarjackan.

Har även reflekterat över en konsekvens av att inte gå i långbyxor – det växer bra mycket mer hår på benen då man inte har byxor som skaver bort en del.

12/5 Dag 9

Så skönt med ett lugnt dygn. Tystare ombord, knarrar och knirkar inte så mycket. Båten rör sig lugnare så sover bättre också. Behöver dock gå för maskin eftersom det blåser hela 1-2 m/s.

Lugnt hav och lätta vindar gör även att man kan använda grillen 🙂

 

14/5 Dag 11

Idag är det dotterns födelsedag. Hon hade helst velat fylla år då vi låg i hamn, men mot dagens slut så var hon nöjd ändå. Hon fick spendera en stor del av dagen med att baka vilket hon tyckte var kul och lyckan var stor när hon fick en gunga i present. Den ska vi hissa upp en bit i riggen så hon kan gunga över båten, antingen om vi får en väldigt lugn dag framöver eller då vi ligger mer skyddade i hamn.

16/5 Dag 13

Vi seglar nu fin halvvind i sydliga vindar. Försöker hålla oss vid 33:e breddgraden för att vara på lagom avstånd från lågtrycken som passerar en bit norrut. Vill vara i närheten för att få fina vindar, men inte för nära så vi slipper kulingvindar.

Vi ser nästan inga andra båtar. Såg Felicia de första två dygnen men sen kom vi för långt från varandra. För övrigt har vi bara sett max en handfull handelsfartyg. Så vi seglar med horisonten som vän och örlogsmaneterna som sällskap.

Vi börjar även märka att vi kommer norrut till ett annat klimat. Luften börjar bli lite svalare, men framför allt råare/fuktigare, speciellt nattetid. Daggen lägger sig på däck och precis allt blir blött eller fuktigt, även det inne i båten.

Efter en tid till sjöss så flödar barnens kreativitet och det blir avancerat kojbygge i hytten.

17/5 Dag 14

Vi får för första gången lite sällskap av delfiner. Det är en hel flock som passerar oss men bara tre som stannar och leker.

Eftersom havet börjar lugna sig då vindarna allt mer avtar så prövar dottern gungan hon fick i födelsedagspresent. Lyckan är stor.

18/5 Dag 15

En lugn natt och vindarna avtar som sagt allt mer. Vi startar maskin på småtimmarna och fortsätter stagsegla så länge det går. Det blir en morgon med dramatisk soluppgång mellan moln toppat av ett par lekande delfiner under ett par minuter.

19/5 Dag 16

Det rullar på. Vi har behaglig segling mest hela tiden. Bara någon meter höga vågor och vindar på 5-7 m/s vilket gör att vi seglar i 5-6 knop för det mesta. Vi har kommit in i nattvaktslunken och det känns som att det mesta man gör är att äta, sova och gå vakt. Oftast väldigt enkelt att gå vakt eftersom vi är ensamma på vår lilla del av havet.

Vi kör skola ombord. Nu är det fokus NO och ellära. Kul att sonen fick ett experimentkit kring el i julklapp för något år sedan. Nu har vi verkligen tid att använda det och barnen bygger både fläkt och elektromagnet.

Idag avbröts dock undervisningen av en flock delfiner. Denna gången stannade hela gänget 15-20 stycken och lekte omkring båten en stund. Häftigt att se så många på en gång. De är oftast supersmidiga. Denna gång var det dock en delfin som simmade rakt in i en kompis…

20/5 Dag 17

Vår kurs i förhållande till vinden ändras idag. Det blåser även på lite mer än tidigare men inte mer än 7-8 m/s. Det blir kallt! Termometern säger 19-20 grader men när man sitter i blåsten så är det allt annat än mysigt. Nu åker hela seglarstället på, inte bara jackan. Maken vill mysa extra mycket på nattvakterna så han tar fram flytoverallen. Vi kokar blåbärssoppa och nyponsoppa som vi kan värma magen med.

Det är lite extra mysigt att få gå av nattvakten och krypa ner under täcke och filt bredvid en sovasvarm make i en uppvärmd säng.

21/5 Dag 18

Det mest spännande som hände idag var nog den underbart blöta fronten som blåste rakt över oss under min morgonvakt. Kraftigt regn ser ut så här på radarn om någon undrar…

22/5 Dag 19

Ca 160 Nm kvar till Horta på morgonen och ännu en dag med mer lätta vindar så det blir motorgång. Gör även att det inte känns lika förbaskat kallt. Solen värmer riktigt mycket idag.

Vi kämpar på med skolan. Kate lagade idag hemgjord pyttipanna med korv och ägg. Wow vilken hit! Kändes riktigt lyxigt. Vi toppade med äppelpaj och vaniljsås till eftermiddagsfika. …och barnen roade sig med att gunga i Ellens nya gunga från Ikea som hon fick i födelsedagspresent. En hel organisation låg bakom den presenten. Jag kom på idén, mina föräldrar inhandlade på Ikea och Kate fick äran att släpa med den på flyget. Dock väl värt alla ansträngningar då man ser barnens leenden.

Angående djurliv så håller örlogsmaneterna oss fortfarande sällskap. Vi har hittat två små bläckfiskar liggandes på däck. En var lite större och dog nog inte helt omgående för den lämnade en fin bläckfläck efter sig. ”You made me ink…” 🙂

Att ett par bläckfiskar hoppat upp på däck får mig att reflektera över att det var väldigt länge sen vi såg några flygfiskar. På hela överfarten har vi dessutom bara behövt kasta ett par tre stycken över bord totalt. På förra överfarten var det ett par tre stycken varje morgon. Även om vi inte ser det som är under ytan så inser man att arterna förändras beroende på var man är. Verkar definitivt inte finnas mahi mahi här i alla fall för napp på fiskelinorna får vi inte.

23/5 Dag 20

Nu är vi inne på sista dygnet av denna överfart. Dagens utmaning är att inte segla för fort. Vi hinner nämligen inte fram innan det blir mörkt ikväll så då vill vi istället dra ut lite på det hela och komma fram imorgon bitti istället när det är ljust igen.

Under natten gick det bra. Då gjorde vi ca tre knop, långsamt men ändå fart framåt. Nu har det börjat blåsa mer så vi gjorde hela 6-7 knop vilket är lite för fort. För att minska farten så tog vi ett rev i storseglet. Läser man av instrumenten positivt så tappade vi max 0,5 knop, men troligast 0,2 knop. Frustrerande att segla för bra… Får se hur kvällen utvecklar sig, tyvärr ska ju vinden öka ytterligare lite imorgon bitti…

…men vi ska absolut inte klaga. Vi har haft en riktigt bekväm och fin överfart med mestadels lagom vind och strålande sol.

Efter någon vecka på Azorerna så är det dags för nästa överfart, en lite kortare på ca 10 dagar då vi siktar mot Storbritannien och Engelska kanalen. Sen är det bara slutspurten kvar innan vi är hemma i Östersjön igen.

23/ Dag 21
Land i sikte!!!
…men vad är det för väder…

Så var vi framme vid vårt sista stopp i Karibien innan det var dags att ge sig ut på Atlanten i riktning mot Azorerna och hemåt. Oj vad fort tiden gått.

Vi fick superfin segling från St Barts och runt St Martins södra sida. Vi valde att gå runt och ankra i Margot Bay på norra sidan som även är den franska sidan. Södra halvan av ön är Holländsk. St Martin är världens minsta ö som delas av två länder. Att valet föll på franska sidan var information om att inklareringen var enklare och det var färre avgifter än på holländska sidan.

Vi ankrade ute i Marigot Bay på St Martins norra sida.

 

Ganska ofta så tog vi dock jollen in genom kanalen till den lagun som finns i mitten på St Martin där det var lätt att komma in till båtbutiker och staden Marigot. Här var även enklaste vattenvägen via jolle till holländska sidan.

 

Tyvärr så finns det en hel del rester efter Irma inne i lagunen. Vi fick höra att ca 1000 båtar skadades här under orkanen. En del ligger fortfarande kvar i/på vattnet.

Vid en promenad inne i Marigot så hittade vi en del lustiga skyltar och passande dricka 🙂

 

 

Vår vistelse här präglades starkt av förberedelser inför Atlantöverfarten. Vi monterade upp en ny vindgivare i masttoppen (tog bara tre vändor upp och ner i masten…), fick vår SSB-radio dödförklarad, fick igång satellittelefonabonnemanget, sydde lite mer vind/regnskydd, planerade meny och handlade mat. Vi fick även vänta ett par dagar för att få ett mer stabilt väderfönster.

 

 

En av de större händelserna var att vi återigen fick ombord Kate som gast (hon hjälpte oss tidigare från Portugal till Kanarieöarna). Jag måste erkänna att det kändes lite udda att ta jollen och puttra ner till flygplatsen för att hämta upp henne. Det brukar ju vara buss eller bil som gäller vid transport till/från flygplatser. Tog dock inte längre från att hon kom ombord tills hon och barnen var i vattnet.

 

Sen gjorde vi något vi borde gjort i Grenada då vi första gången funderade på det, nämligen att köpa en ny och starkare jollemotor. Det blev en sprillans ny Tohatsu 9,8 hp tvåtaktare. En lätt motor med mycket kraft. Nu kan vi äntligen ta oss fram snabbare än kryptakt och även maken kan komma upp i planing.

Synd bara att vi puttrat runt hela Karibien med en lite för klen femhästare. Vi insåg dock att vi skulle ångra oss om vi inte tog chansen att köpa en helt ny tvåtaktare. Nu gäller det bara att vårda den ömt så den håller livet ut.

Fördelen med väntan på väder var att vi (tillsammans med många andra) fick möjlighet att lyssna på ett föredrag av en riktig långseglarräv, Mark ombord på S/Y Quinn, som pratade om att korsa Atlanten till Azorerna.

 

Vi gick även på den stora paraden som avslutade St Marteens karneval som firade 50 år. Paraden gick en lång väg genom den holländska huvudstaden Phillipsburg.

En riktigt maffig parad med massor av glitter, fjädrar och hög musik. Denna beskrivs helt klart bäst i bilder.

 

Sen kom dagen då det var dags att dra upp ankaret och ge oss ut på havet igen. Framtiden får utvisa vad som väntar oss på denna passage.

Vi kände oss lite tvungna att i alla fall göra ett kort stopp på St Barts eller St Barthelemew som det egentligen heter. Detta pga att St Barts tidigare var svenskt, eller nästan svenskt. Vi fick låna St Barts i utbyte mot att fransmännen slapp tullar och liknande och fick ha ett handelscentrum i Göteborg. Huvudstaden på St Barts heter Gustavia.

 

St Barts är en liten och exklusiv ö där det sägs att mycket är dyrt. Vi var där mitt under påskhelgen så det mesta var stängt, den dyra mataffären var öppen men det var nog allt förutom en del restauranger, så det blev billig shopping. Det var dock en mysig stad att promenera runt i trots att allt var stängt.

 

Trots påskhelg så var det dock fullt pådrag i marinan i och med att St Barts Easter Regatta pågick för fullt. Detta gjorde att det var ganska svårt att hitta en bra ankringsplats. Det ryktas att det brukar vara mycket båtar i marinan i huvudstaden Gustavia, men nu var det rent löjligt mycket.

Vi fick dock en plats långt ut på ankringsplatsen. Här är dock första stället där vi behövt betala till marinan för att få ankra, dessutom mer än bara en symbolisk summa. Vi har tidigare betalat avgift för att ankra i nationalparker och naturskyddspmråden vilket jag tycker är helt ok eftersom de pengarna går till att skydda naturen. Att betala ankringsavgift till en marina känns lite surare.

Vi tog som sagt en promenad i stan och var bl.a. uppe på höjden där Fort Oskar en gång legat, vi besökte anglikanska och katolska kyrkorna som båda var fint smyckade inför påskens högtider.

 

Det fanns tidigare en protestantiska kyrka på ön, men den hade förstörts i en orkan så endast klocktornet fanns kvar idag. Klocktornet användes dock länge efter att kyrkan förstörts. Man ringde nämligen i klockan två gånger per dag så att Gustaviaborna skulle veta vad klockan var.

Bredvid klocktornet låg svenska fängelset som nu användes som myndighetsbyggnad men som tidigare även använts som läroverk.

Det var även kul att se att de flesta gatorna hade dubbla gatunamn, ett svensk och ett franskt. Vi strosade bl.a. längs Strandvägen och Kyrkogatan och såg Hvarfsvägen. Det fanns t.o.m. mixade gatunamn som Rue de Piteå.

 

Vi återvände hyfsat tidigt till båtarna för att äta en inte allt för sen påskmiddag. Felicias besättning hade ansträngt sig något mer än oss och fixat både köttbullar och gubbröra, medan vi nöjde oss med några kokta ägg, lite kallrökt lax följt av grillad kyckling.

På påskaftonskvällen så var det avslutningsjippo för regattan så några av oss åkte in till stan för att ta en öl, lyssna på livemusik och titta på lasershow och fyrverkerier. Ellen och jag stannade dock kvar ombord och såg i alla fall fyrverkerierna. Jag lyckades bara få en bra fyrverkeribild som dock innehåller den lilla markbrand som blev på kullen nedanför Fort Gustav som man sköt upp fyrverkerierna ifrån.

Morgonen därpå klarade vi ut men gav oss sen av bara några sjömil norrut till Anse de Colombier där det ryktades att det skulle vara bra snorkling plus att det skulle bo sköldpaddor där. Snorklingen lämnade en hel del att önska, vet inte om reven var orkanskadade, men det fanns i princip ingen fisk alls och bara ett fåtal av koraller att titta på. Vi fick åtminstone se sköldpaddor igen vilket var mysigt.