Månad: oktober 2018

Efter Muros var det så äntligen dags att upptäcka de öar som ligger lite utanför riorna och som är nationalparker och naturreservat. Som vi har längtat! Om man vill hit så behöver man först ansöka om navigationstillstånd och sen ankringstillstånd. Det gör man här, iatlanticas.es.

Första stoppet blev en kort ankring mitt på dagen utanför Isla Sálvora på väg till Pobra do Caramiñal. På Isla Sálvora så får man inte promenera runt fritt utan man måste hålla sig till de vägar/stigar som finns. Själv får man dessutom bara gå bort till fyren. För att gå till den övriga bebyggelsen så behöver man ha en guide med sig. I och med att de kör färjor med turister hit så kan man följa med en av de guidningarna. Vi fick dock inte möjlighet till detta då vi kom när en färja precis åkte tillbaka till fastlandet. Kanske var tur eftersom vår jolle låg och guppade i strandkanten då vi kom tillbaka från en promenad till fyren. Vattnet hann höjas mer än vi trodde på en timme. Trots uppdragen rejält på stranden så låg den och flöt, visserligen fortfarande med ankare en bit upp i sanden på stranden så den var inte på väg till havs, men ändå.

Ön var kargare än de andra ställen vi sett, mycket sten och bara låg vegetation.
 

 

De få eukalyptusträd vi såg var mer buskar än träd. Fascinerande vad naturen kan ge variation även hos samma växt.

 

Stranden var riktigt häftig. Bestod till stor del av nerslipade snäckskal så helt annan känsla än de ”vanliga” stränder vi varit på. Superfint.

Vi fortsatte sen in till Pobra do Caramiñal där vi ankrade utanför första natten, men sen gick in i marinan för att känna oss mer säkra då vi dagen därpå tog en taxi upp i bergen för att titta på naturliga pooler och vattenfall. Det var väldigt läcker natur även om det var väldigt lite vatten eftersom det knappt regnat på hela sommaren.
   

På kvällen anslöt även S/Y Felicia så barnen fick lite kompisar att gå på tivoli med. På söndag förmiddag firar man ”O Nazareño” vilket innebär att man går procession genom staden med kyrkans reliker. I samband med detta så ska det så klart festas så det är tivoli på plats och det är flera spelningar med både kända och okända artister. Blev en väldigt lyckad kväll.

Det var inte planerat, men det blev att vi låg kvar ett par dagar i Pobra do Caramiñal. Ledde dock till att båten blev urstädad och jag fick möjlighet att bjuda besättningarna på både S/Y Felicia och S/Y Elin Alida på födelsedagsfika. Mycket trevligt även om bara bakandet av födelsedagstårtan fastnade på bild.

Vi passade även på att titta på den katolska processionen på söndagförmiddagen. Vi insåg att vi inte kommer få chansen till något liknande så många gånger. Massor med folk, en hel del väntande, men fascinerande att se hur engagerade många är i sin religion och vilken gemenskap det ändå var i staden.
  

Efter lunch så körde vi dock vidare. Denna gång till nästa ö inom nationalparken, Isla Ons. Här förtöjde vi bekvämt vid en boj.

Morgonen bjöd på en hel del dimma så fyren som vi kvällen innan sett lysa fint då vi satt i sittbrunnen på båten såg vi knappt även om vi stod bredvid den.

Härifrån var det dock säkert fin utsikt även om vi inte såg den…

Vi besökte även kapellet som var enkelt men väldigt vackert med blått målat kakel (azulejo).

Efter lunch så började dimman lätta så vi lättade och gick söderut mot Islas Cíes. Dimman kom och gick dock hela vägen så det var faktiskt riktigt skönt att dels ha radar och att det dels inte var så mycket fiskeutrustning (vad vi såg…) Vi kom dock utan problem fram till Islas Cíes och ankrade.

Islas Cíes är egentligen en liten ögrupp. Vi ankrade i viken utanför Isla de Faro vilket är den klassiska ankringsplatsen här med en magisk sandstrand innanför. Vattnet är fascinerande klart. Vi såg tydligt vårt eget ankare på sju meters djup!

Första dagen så hängde vi mest ombord. Dimman kom och gick mest hela tiden så det var lite ruggigt och hade vi åkt in så hade vi inte sett mycket av ön ändå. Fram på eftermiddagen så verkade det klarna så då åkte vi in för en promenad, men dimman kom tillbaka så det var tur att det fanns bojer som avgränsade stranden som vi kunde navigera utifrån.

 

Andra dagen var det betydligt bättre väder så då blev det långpromenad på ön, bl.a. till utkiksplatsen och upp till fyren. Inte så jobbigt att gå trots värmen. Serpentinvägen gjorde det riktigt överkomligt att gå upp och utsikten var riktigt fin.
  
 

Naturen på Isla de Faro var varierad och det var väldigt väldigt vackert även om det som hänförde oss mest var det fantastiskt klara och turkosa vattnet.
 

Vi fick också se fantastiska stenformationer…
 

…och en fossilerad strand vilket är det orangea ni ser i bilden nedan.

Eftermiddagen och kvällen spenderades tillsammans med besättningen på S/Y Felicia som anslutit. Trots att vi bara varit från varandra i ett par dagar så tyckte barnen att det var kul att ses igen.

Våra sista dagar i Spanien spenderade vi i Baiona. Första kvällen tillsammans med S/Y Felicia så då passade vi på att besöka replikan av Pinta (ett av Columbus fartyg) samt ta en promenad på murarna till Monterreal Castle (tidigare en fästning men nu ett lyxhotell vilket syntes på bilarna på parkeringen…).
  

 

Vi sprang på ett väldigt trevligt irländskt par på bryggan i Baiona, Ann och Brendan på Jacaranda. De hade för ett antal år sen tänkt segla till medelhavet för att lägga upp båten där om vintrarna. De hade dock tyckt så mycket om Portugal så de hade hittat en hemmahamn där och aldrig kommit ner till medelhavet. Efter en trevlig fika i sittbrunnen tillsammans med dem och ett sjökort så har vi nu fått massor med bra tips och känner oss väl förberedda inför Portugal där vårt nästa stopp kommer att bli.

På morgonen innan vi lättade från La Coruña så kunde vi äntligen montera vår dodger/sprayhood. Blev ett par dagars väntan så att epoxi respektive sikaflex hann härda ordentligt, men nu är den på plats. Tog ett tag att få till, men vi är nöjda.

Första ankringen efter La Coruña blev Corme. Vägen dit blev väldigt guppig i svall på 1,5 – 2 meter. Vi fick dock äntligen segla. Härligt även om det var lite sjösjukt ombord och dodgern gjorde sitt jobb väl.

Kommande dagar utlovades en hel del vind och eftersom vi nu skulle passera den s.k. ”dödens kust” så valde vi att ligga kvar i tre nätter och vänta på bättre väder. Så här i efterhand skulle vi nog lättat ett dygn tidigare, men sådant är inte lätt att veta.

Vi hänger även i denna vik med S/Y Felicia. Barnen har så kul ihop så vi fortsätter segla tillsammans. Oftast blir förmiddagarna ombord på den egna båten och lite skola, medan vi åker in till land eller barnen ror mellan båtarna under eftermiddagarna.
  

I Corme så blev det mestadels häng på båten och häng på stranden. En riktigt fin strand plus det även vid lågvatten fanns kvar lite vatten där en lite å rann ut. Suveränt ställe att bygga vallgravar vid 🙂
     

Vi roade oss med att plocka ner och skruva isär vindgivaren i hopp om att den börjar fungera bättre än senaste dagar då visad vindriktning inte hängt med de verkliga vindarna. Passade på att ta lite fina bilder från ovan när jag ändå var där uppe och maken fick ett par bilder nerifrån på mig.

Jag hann även med något som var tänkt att bli en joggingtur, men som mer blev en rask promenad pga knäont. Dock fantastiskt att ensam få promenera genom eukalyptusskog och på sandstränder.
 

Blev en tur till Pedra de serpe, en sten där en bevingad orm huggits ur, troligtvis på romartiden.
 

Efter Corme så fortsatte vi till Sardiñeiro, ett väldigt litet samhälle som dock självklart hade en sandstrand. Här träffade vi åter på den galiciska dimman, främst på morgonen. Lite rått, men ibland magiskt vackert.
 

Här blev det bara ett par nätter, men vi hann med bad på stranden och en kort promenad längs pilgrimsleden mot Santiago de Compostela.
 

Vi hade hört mycket gott om Muros så det blev vårt nästa stopp, dock i marinan denna gång eftersom vi inte hört/läst lika gott om ankarbotten utanför marinan. Dock en väldigt trevlig och förhållandevis billig marina med väldigt trevlig personal, plus möjlighet för tvätt + torktumling för 5€. Fräscha duschar och dessutom ett par extra duschrum utomhus vilket gjorde att det inte alls blev lika varmt och fuktigt utan man kände sig fräsch även efter man hunnit klä på sig. Kan verkligen varmt rekommendera detta ställe.

Även staden levde upp till sitt rykte, en hel del äldre byggnader och många mysiga gränder att upptäcka. Det finns en snitslad bana genom byn där man leds runt bland kyrkor, kapell och andra sevärdheter och mötesplatser. En affär nära marinan och en lite större på promenadavstånd. Marknaden med fisk, kött och grönt (öppet varje förmiddag) levde dock inte upp till våra förväntningar. Går dock att köpa fisk nere vid marinan också, tror det är bättre även om vi inte handlade där.
  

Några bilder från en av kyrkorna i staden. Precis som många andra kyrkor hade den väldigt fina glasfönster. En anorlunda sak var dock att den hade en orm uthuggen i skålen för vigvatten.
 

Vi hittade även ett övergivet kapell som såg riktigt häftigt ut även om man inte kunde gå in och vi passerade en gammal kyrkogård. Verkar vara vanligt här i Spanien med väggar med plats för urnor och minnestavlor. Har sett det på flera ställen.

Från Muros valde vi att ta bussen in till Santiago de Compostela för att promenera genom gamla stan och för att se katedralen. Bussen tog sin lilla tid (nästan två timmar), men det var fräscha svala turistbussar och bra vägar (om än snirkliga ibland) så resan var väldigt behaglig. Enda att klaga på är att spanjorerna inte leder ligan över väl uppmärkta busshållplatser. Dit var inga problem, men tillbaka från Santiago så skulle man veta att bussen stannar i ett spärrområde, precis innan något som ser ut som en enfilig påfartsramp till en motorväg… Inga skyltar, ingen markering, ingenting.

Väl i Santiago så promenerade vi från busshållplatsen genom de äldre delarna av stan. Vi hittade en park med riktigt gamla byggnader. Vet inte riktigt vad det var…

Vi lyckades av en slump passera deras stora marknad med fisk, kött, frukt och grönt. Riktigt fräscht och även bra priser. Om det inte var för att vi skulle promenera runt ett par timmar samt ett par timmar buss på det så hade vi gärna bunkrat massor med gott här. Nu blev det bara frukt till mellanmål som inhandlades.

Katedralen var dock häftig. Riktigt stor och ett imponerande altare. Verkade som om det var väldigt lite folk när vi kom dit på förmiddagen för det var ingen kö alls för att komma in i kyrkan. Dock kö för att se Portal of glory så det hoppade vi över eftersom barnen (och inte vi heller) var direkt pigga på att stå i kö i solen. Blev ingen gudstjänst heller, kanske var en miss eftersom att vi senare läste att det tydligen ska vara en upplevelse, speciellt med en riktigt stor hållare med rökelse som de svingar från taket.
 
 

Innan vi åkte tillbaka så gjorde vi barnen glada och åt för första gången på mycket länge sushi till lunch

Tyckte det var lite svalt då vi kom tillbaka till båten (bara 26 istället för 32 grader) så valde att meka lite med värmaren i båten som inte vill fungera. Dock utan lycka. Misstänker att vi behöver montera bort värmeväxlaren för att göra rent den invändigt. Inget jobb som direkt lockar så drar mig en hel del för det… Får bli en annan gång.

Överfarten över Biscaya gick som sagt bra, men det var ändå skönt att komma fram. Vi blev väl mottagna av S/Y Felicia som kom fram ett par timmar före oss. Väl förtöjda så gick vi ut på stan för att försöka hitta lite tapas till middag, vilket visade sig lättare sagt än gjort. Först hamnade vi dock i en ciderfestival eller kanske snarare en äppelfestival med många små stånd med äppelrelaterade produkter. Festivalen till ära så var delar av staden utsmyckad

Sen hittade vi många smårestauranger, men de flesta mer som barer och ingen med tapas. Vi hamnade till slut på en liten restaurang där det fanns stora tapasliknande rätter som vi kunde dela på. Gott men det blev sent. Vi var tillbaka på båten omkring midnatt.

Efter lite sovmorgon dagen därpå så var det dags för att upptäcka en liten del av Gijon. Det blev lite geocaching i gamla stan för att få barnen att promenera.
  

Sen en lugn eftermiddag på stranden.
 

Efter ett par nätter i Gijon så körde vi vidare mot Cudillero. Alldeles för lite vind så det blev motorgång hela vägen. Cudillero visade sig vara en väldigt liten hamn, men vi fick plats. Tog jollen in till stan för att slippa promenera runt hela hamnbassängen.

Cudillero var en mysig liten stad som verkligen låg och gömde sig i en klippskreva.
    
 

Här låg vi kvar en extra dag så vi hann pyssla på båten. Vi kontrollerade SSB-antenn, bytte storfall och monterade en long range wifi-antenn. Blev även en mysig middag ombord tillsammans med S/Y Felicia.

Lite vind även nästkommande dag så blev motorgång även till Ria de Ribadero. Här blev seglingens första ankarplats. Vi råkade åka in till stan på en . söndag så var svårt att handla mat, men fick se en mysig stad byggd på en kulle i alla fall.

Blev ett par nätter även här så vi kunde ta en slappardag och även åka in till stranden så barnen fick bada. Här hade de en lustig hinderbana ute i vattnet som tjejerna var ute och lekte på.

Bristen på vind fortsatte så det blev motorgång även till nästa hamn som var Viveiro. Första kvällen tog vi en tur till turistinformationen samt till en supermerkado för att handla middag och spana in vad som fanns.

Dagen därpå så fick vi hjälp av hamnen att hyra en bil från ett närliggande samhälle. Sen gjorde vi en utflykt till norra Europas största eukalyptusskog samt till vattenfallen i Pozo de Ferida.

Eukalyptusskogen var riktigt mysig och det rann självklart en liten flod/ria genom den. Luktade riktigt gott. Beskrivs bäst med ett par bilder även om man tyvärr inte kan fotografera lukter.

Vi trodde ett par gånger att vi åkt vilse på väg till Pozo de Ferida, men efter en hel del snirklande vägar så kom vi fram. Supermysigt även här. Vattenfallet hade en fallhöjd på ca 30 m och vi passade på att bada i den lilla bassängen nedanför. Svalt men skönt med sötvatten.
  

På kvällen gick vi ut från marinan och la oss på svaj precis utanför stadens strand. Här låg vi en dag och hade skola ombord och pysslade på båten. Försöker få klart projektet med att sy en dodger/sprayhood. Vi har fortsatt sällskap av S/Y Felicia så även här åt vi middag tillsammans ombord.

Efter Viveiro så blev nästa vik Cedeira. Fortsatt lätta vindar så bara motorgång, men med ironin att det blåste jättefina seglingsvindar inne i ankarviken… Vi var dock förvarnade om att det kunde vara blåsigt i denna vik.

Första dagen tog vi oss inte ens från båten. Vi sydde mer och maken försökte få liv i spolvattenpumpen till ankaret. Även denna kväll blev det middag med S/Y Felicia som varit på utflykt till stranden i nästa vik och prövat på surfning.

Andra dagen fortsatte vi att sy samt även borra hål i taket för att kunna sätta dit listen till dodgern. På eftermiddagen tog vi oss dock in till stranden så barnen fick bada även om det mest blev samla och leka med tång plus att vi fick titta närmare på en lite krabat till krabba. Vi passade också på att äta lyxglass precis bredvid stranden.

Sen fick vi äntligen segla! Först tveksamma vindar men de ökade strax på så vi fick jättefin undanvindssegling där vi kunde vädra vårt parasail. Härligt! Vinden räckte inte riktigt hela vägen fram till La Coruña, men nästan.

Väl framme i La Coruña var det dags för lite underhåll. Här kunde vi göra oss av med spillolja så det blev oljebyte i båda motorerna samt i watermakern.

Vi lyckades även få två gasolflaskor fyllda så nu har vi gott om gasol och kan laga mat och baka bäst vi vill. På kvällen blev det äntligen riktiga tapas. Detta på restaurangen med det passande namnet La Gula 🙂

Pga nu kraftiga vindar så valde vi att ligga kvar en dag till. Den spenderades med skola ombord på förmiddagen och sen en promenad till Torre de Hercules som är en stor känd fyr. I väntan på vår tur att gå in så hann vi med ett bad på en strand precis nedanför fyren. Tyvärr blåste det för mycket så man fick inte gå upp till och ut på balkongen så vi kom bara upp 199 av de 234 trappstegen.

 

 

 

Efter ytterligare promenad genom staden i jakt på ett postkontor så blev vi även denna kväll mätta på tapasliknande mat. Känns lite konstigt att promenera tillbaka genom staden strax före midnatt tillsammans med glada barn som inte gnäller. Härlig omväxling och en stad som var riktigt fin om natten.

Eftersom vi bara tänkte gå ut till en närliggande ankarvik så passade vi på att ta en tur till in till stan på förmiddagen. Denna gång besökte vi slottet Castillo de San Anton som varit både fort, karantän för sjuka sjömän samt fängelse.

Vi var även inne i stadens katolska kyrka bredvid Plaza Maria Pita. Riktigt fin kyrka och ett bra exempel på en katolsk kyrka som fick befästa barnens kunskaper efter senaste dagarnas religionslektioner.

På vägen passerade vi också ett torg med flera seriefigurer tecknade på markstenen. Fint och lite roligt.

På kvällen i ankarviken fick vi denna fina bild på S/Y Felicia då den galiciska dimman hade rullat in i bakgrunden.

Nu ska vi fortsätta söderut mot fler rior och förhoppningsvis även öarna strax utanför kusten som är nationalparker.

Har lite för dålig uppkoppling just nu för att lägga upp bilder så det får bli ett annat typ av inlägg, ett med mer reflektioner istället för reseberättelse. Hoppas ni uppskattar det också.

Funderade en del i början på seglingen varför det inte kändes direkt speciellt då vi gav oss iväg. Kändes mest som en vanlig semestersegling. Har hunnit fundera och reflektera lite mer så tänkte att det nu är dags att formulera ner det i ett inlägg här på bloggen.

Visst kändes det i hjärtat när vi åkte iväg från kajen och vinkade av våra familjer, men för övrigt kändes det inte så konstigt. Vi har ju jobbat och förberett inför avresan länge så det kändes naturligt att komma iväg. Dessutom har vi senaste åren seglat fyra-fem veckor under semestern så det kändes inte konstigt att var borta länge heller.

Större delen av nordeuropa innebar att ligga mycket i marinor. Det finns helt enkelt inte naturhamnar som i Stockholm, St Anna och Gryts skärgårdar. I och med att vi låg i marinor så blev det ofta att vi ville hinna runt och turista och se mycket av det som finns att se, eller åtminstone hinna ta en promenad. Kändes ofta ganska mycket som hemma i Sverige rent logistiskt och lätt att göra sig förstådd på engelska. Även om vi inte stressade så var det heller inte avkopplande. Fokus var på att komma vidare och på att hinna göra saker, uppleva saker, se saker.

Första lugna dagarna var nog i Holland då vi kom till Senneroog där vi låg i naturhamn i några nätter. Dock hade vi då en hel del att försöka få ordning på i båten som vi inte hunnit med tidigare så det blev lite ”arbetsläger” och inte så mycket slappande som vi kanske egentligen behövt de dagarna.

Nästa lugna stopp blev på Alderney. Ingen riktig naturhamn, men vi låg på boj där det var ganska glest mellan bojerna så det kändes mer avskilt. Här kom vi ner en hel del i tempo och hängde även en hel del på båten, vilket delvis berodde på att vi här fick sämre väder och en del regn för första gången. Här kände man också av att det var ett ställe som levde upp på somrarna då det kom besökare och semesterfirare, men att det ändå var en atmosfär av lugnt ö-liv i botten.

I och med att vi hade en så fin överfart så blev Biscaya ett par dygn med möjlighet till en del avkoppling, ljudbokslyssnande och funderande då man gick vakt. Är ju faktiskt enkel navigering under den typen av överfarter och finns heller inte fiskeredskap att köra på vilket det gör då man går mer kustnära.

Egentligen är det först när vi kom till ríorna i Spanien som det verkligen känns att vi är iväg på något annat än semestersegling. Fortfarande varmt och skönt semesterväder, men man hör lite rapporter hemifrån om höstväder och man ser även här att vissa träd börjar tappa löven.

Här har det även blivit ett mycket lugnare tempo. Vi ligger några dagar på de flesta ställena. Även om vi pysslar och småfixar på båten en del så hinns det med att ta en siesta på dagarna. Tror att närheten till naturen är en del av det, men även att kulturen här är mer avslappnad och inbjuder till inställningen ”mañana”.

Sen Biscaya har vi även haft förmånen att större delen av tiden ha sällskap med en annan barnbåt, S/Y Felicia. Jättekul för barnen att hitta kompisar och få någon annan än bara brorsan/syrran att leka med. Även skönt för oss att få ett par andra vuxna att få utbyte med och bolla planer och funderingar med. Det ska dessutom inte underskattas att barnen klarar sig ändå lite mer själva då det finns andra barn som underhållning :-). Dock så ställer det även lite mer krav på planering och gemensam planering eftersom det blir mer önskemål och till viss del tjat om att leka med de andra barnen även om vi vuxna helst bara skulle hänga på båten. De lite extra kraven har dock varit väl värt det eftersom det gjort barnen så glada. Sen har vi så klart också uppskattat umgänget med andra vuxna.

Det är väldigt mysig om än frustrerande bitvis att vara med barnen dygnet runt, dock en lyx som är få förunnat. Det är intressant att ha tiden att kunna sitta och prata och filosofera tillsammans, få höra vad de tycker är roligt, tråkigt, jobbigt med den här resan. Få höra deras tankar när även de hinner reflektera och det inte bara är fokus på att komma i tid till skolan och kvällsaktiviteter.

Visst är det en utmaning att ha skola ombord. Lektionerna kräver en del förberedelser och det är en hel del frustration inblandad för alla parter bitvis då viljorna inte går åt samma håll och då man nöter på varandra nästan dygnet runt. Barnen släpper även ut frustrationen då de inte förstår på ett annat sätt när de är hemma jämfört med då de är i skolan (hoppas i alla fall att det är skillnad till det bättre i skolan…).

De timmar vi kör båt så hinner man även sitta och reflektera över vad som egentligen är viktigt för en själv; både vad vill vi göra av det här året, men också hur vill vi ha det då vi kommer hem. Ska vi bo kvar i vårt stora hus som vi tycker väldigt mycket om eller vill vi ha något mindre som tar mindre tid att underhålla som ger oss mer tid till annat? Vad vill vi göra av vår fritid hemma? Hur vill barnen ha det?

Det vi hittills är rungande överens om är att inte ens hälften av prylarna ska få komma tillbaka in i huset från förrådet, det mesta ska säljas/skänkas. Vi behöver verkligen inte så mycket prylar.

Vi kommer säkert komma till fler och lite djupare slutsatser framöver och jag är övertygad om att dessa kommer att kunna ändras under resans gång också. Något som står helt klart redan nu är att det rent personligt är nyttigt att få ett sådant här avbrott från vardagen då man verkligen hinner varva ner och även får tiden för reflektion. Bara det är utvecklande plus att man inser att det finns en hel del nya insikter att få bara man ger sig själv tiden att hinna uppfatta dem.