Det blev en ganska gungig segling till San Miguel på sydsidan av Teneriffa, sidsjö och dåligt med vind bidrog. …men vädret var fint för övrigt i alla fall.
Vi fick dock en plats inne i marinan, en fin bredsida längs kajen och äntligen så fick vi träffa Martin, Anna, Jonathan och Tom ombord på Pachamama som vi mailat med en del det senaste halvåret eftersom de köpt en Lagoon 380 de med.
De första dagarna hängde vi mest på båten och städade och småfixade. Bl.a. så monterades andra fästet till vårt Jordans series drouge,
Linus monterade ett USB ladduttag i sin hytt…
…och vi plockade ner vindgivaren som gav upp på vägen hit. Lite ärgat i kontakten… Verkar dessutom som om den suttit på ren vilja för “plastmuttern” som håller allt på plats hade gått av helt. Ibland ska man ha lite tur…
Vi träffade även riggaren Tomas Studer och fick ombord vår nya ankarkätting.
Ankarspelet fungerade medan vi matade in kätting, men sen ville det inte mata ut kättingen. Lite felsökning gav att relät gett sig igen. Suck!
Vi hade dock sådan tur att Volvomekanikern hade ett likadant relä på hyllan som bara var att skruva dit. Ibland ska man ha lite tur. Maken lekte dock lite McGyver och lyckades laga vårt relä med en fjäder från en bläckpenna så nu har vi ett relä i reserv också 🙂
På tisdagskvällen passade vi på att äta middag ombord på Pachamama. Då hade deras farmor och farfar precis åkt men vår mormor och morfar inte kommit än. De bjöd bl.a. på Batata härifrån Teneriffa, vilket var en korsning mellan potatis och sötpotatis. Riktigt god att göra potatissallad på. Kul att få pröva. Självklart så var det ingen som fastnade på bild…
På onsdagen så kom äntligen mormor och morfar. Som vi och barnen längtat.
Dagen spenderades med att mest hänga ombord, snacka, spela spel samt meka lite med ankarspelet som förutom nytt relä behövde lite kärlek och mekanisk service.
Jag har gått och gruvat mig ganska länge över att vi borde kontrollera och troligtvis byta drivremmarna på motorerna. I manualen står det att en av skruvarna som håller generatorn ska dras med ett visst moment så det har känts lite krångligt. Vi passade på att fråga Mark som har Volvofirman och han hade en kille över som kom förbi och bytte båda våra drivremmar medan jag fick hänga över axeln på honom och titta på. Riktigt enkelt att göra när man vet att det inte är superkinkigt med momenten och såååå skönt att fått det gjort. Han tittade och lyssnade även lite på motorerna men tyckte att de både såg bra ut och lät bra, enda är att luftfiltrerna snart behöver bytas men det visste vi om och vi har extra ombord. Riktigt bra firma som vi gärna rekommenderar.
Efter servicen så blev vi hämtade av mormor och morfar och efter en snabb lunch på Burger King så åkte vi norrut på Teneriffa för att få se lite av ön. Martin hade tipsat om byn Masca uppe i bergen där det skulle vara fantastiska utsikter.
Vi kom nästan dit. Serpentinvägarna var i lite slingrigaste laget så vi vände vid en utkiksplats och tog en annan lite rakare och bredare väg över bergen till byn Garachico som Martin också tipsat om. Dock lite serpentin även här för att komma ner till havsnivån .
Den låg vid vattnet så här blev det lite glass till fika och sen en promenad bland de naturliga saltvattenbassängerna (som egentligen var stängda för säsongen och för reparation men där turister (och vi) gladeligen promenerade omkring ändå).
Det blev en lång dag och efter ett försök att hitta en öppen pizzeria för middag så blev det walk over och köttbullar på Ikea till middag istället. Gott det med.
Medan vi var i San Miguel så passade jag på att malla av Pachamamas supstuga så jag har något att utgå från om/när jag ska sy till oss.
Jag fick också möjlighet att följa med Anna upp till marknaden på lördagsmorgonen. Där sålde de lokalodlat frukt och grönt. Med lokalodlat så menade de verkligen lokalt. Det var bara varor från södra Teneriffa. Norra Teneriffa ansågs inte vara lokalodlat…
Mormor och morfar bodde dock i Los Christianos en bit bort så det blev lite bilkörande där emellan. Martin hade dock tipsat om en marinbutik i Los Christianos så det passade oss bra att åka dit också. Mormor och morfars hotell hade så klart wi-fi så det var enkelt att parkera barnen där en stund. Ok, vi vuxna uppskattade också möjligheten att vara bättre uppkopplade så vi kunde uppdatera appar, sjökort och ladda ner ljudböcker.
Sista turen hem till båten från Los Christianos så stannade vi till på Sushi King norr om San Miguel. Snacka om lyckliga barn. …och nöjd Lisa. De hade faktiskt fantastikt god sushi. Jag hade kunnat äta dubbelt så mycket bara för att det var så gott, men priserna tillät inte riktigt att okynnesäta.
Sista dagen med mormor och morfar så hängde vi mest på båten så att vi kunde umgås så mycket som möjligt. Det blev även en lugn middag ombord som också bjöd på rester av morfars köttgryta vilket vi kan njuta av framöver.
Dagen innan vi planerade att lämna San Miguel så fick vi äntligen till en rigginspektion med Tomas, vilken han skjutit på flera gånger. Vi hade en inspektion innan vi lämnade Sverige vilken var utan anmärkning så vi trodde att även detta skulle vara lugnt. Oj så fel vi hade. En spricka i en pressning på det förliga diamantstaget samt sprickor i båda vantskruvarna till sidovanten vilka alla behöver åtgärdas innan vi korsar Atlanten. Skit!
Ett missförstånde gjorde att Tomas beställde nya vantskruvar. Han sa att han kunde ha de bytta inom fem dagar så vi sa ok under de förutsättningarna. När vi pratade med honom senare så kläckte han ur sig att när han pratade med leverantören av vantskruvarna så skulle det ta två veckor att få hem dem, men han beställde ändå. Så länge tänkte inte vi hänga i San Miguel. Förhoppningsvis så kan vi få de skickade till Las Palmas där vi planerar att byta diamantstagen eller så får vi åka förbi San Miguel igen påväg mot Atlanten och få vantskruvarna bytta då.
När vi hade halvkoll på läget så gick vi ut från marinan och ankrade utanför Punta Roja. Så skönt att vara själv ute i en ankarvik och inte vid en brygga. Själva var vi väl egentligen inte. Visserligen bara vi och en båt till, men det var en hel drös vindsurfare och kitesurfare som for fram och tillbaka i viken. Kul att se hur duktiga många av dem var. En vindsurfare som passerade alldeles nära bakom oss ropade glatt “Take me to the Carrrrribean!”
Imorgon ska det blåsa sydligt så då tänkte vi blåsa upp till norra delen av Teneriffa för att sen kunna gå rakt österut till Las Palmas och påbörja våra förberedelser för att korsa det stora blå havet.