Månad: maj 2019

Efter en återigen fin segling kom vi upp till Barbuda. Barbuda är en väldigt platt ö så vi behövde komma ganska nära innan vi såg den.

Vi ankrade på västra sidan av ön, i Low Bay, en sandstrand som bokstavligt talat sträcker sig så långt ögat kan nå. Såååå häftigt!

Dagen efter ankomst så tog både vi och Felicia våra jollar och siktade in mot Barbuda huvudstad Coddington. Det är en jolletur på drygt 1,5 NM och denna dag så blåste det en del motvind. Det är som en lagun man ska korsa över så vågorna var inte jättestora, men med sjön rätt i fören så skvätte det ändå en hel del. Linus ville åka i Felicias jolle vilket han fick men som han bittert ångrade sen. De har en lägre jolle så sjön bokstavligen sköljde över dem allihopa. Linus skjorta gick att vrida ur, troligtvis shortsen också men dem tog han aldrig av sig. Tur att det var varmt på land så vinden där blev som en hårtork som torkade allas kläder ganska snabbt.

Att kliva iland i Codrington var lite som att komma till en annan värld. Barbuda är som sagt extremt platt (högsta punkten är på en kulle 40m ovanför havsytan) så Irma gjorde stor skada här. Ändå ett mysigt ställe som trots förödelsen kändes välkomnande.

Dessutom känns det som om man är långt ute på landsbygden då det promenerade både åsnor, får och grisar längs gatorna.

Vi hittade till customs kontor, men ingen var där. Han svarade inte på VHF och vi fick inget svar när vi ringde. Vi började gå tillbaka mot jollarna men tog en annan väg så vi råkade passera polishuset. Vi gick in och frågade hur vi skulle göra. När polisen ringde så fick de dock svar, han var nere vid färjeterminalen men var på väg tillbaka så det var bara att vända tillbaka till customs kontor. Tur att avstånden är små och till slut var vi utan problem inklarerade. Sen var det bara att åka tillbaka till båtarna och njuta av livet.

Vi fortsatte att pyssla på båten och börja förbereda för nästa Atlantöverfart. Sååå skönt att få bo fästet insmort så det slutade knarra.

Barnen hade lite skola men efter ett par dagar beslöt vi oss för att det var dags för påsklov så vi alla bara kunde njuta av tillvaron. Vi åkte oftast in till stranden för att bada i alla fall någon gång per dag.

Vi fick även uppleva en helt fantastisk solnedgång i stort sett dagligen. Här är några av de bästa bilderna vi fick.

Måste även passa på att klämma in ett par “no filter”-bilder…

En dag hade Felicia lyckats få tag i ett par humrar så vi släpade in grill och mat på stranden och fick oss en riktigt mysig kväll. Hummer till förrätt och grillad korv med potatissallad till huvudrätt.

Som pricken över i:et så gjorde vi upp en liten eld och grillade s’mores till efterrätt. Oj vilka lyckliga barn vi hade då.

Efter ett par dagar så flyttade vi oss lite längre norrut längs samma strand, så vi var ankrade närmre det av stormen raserade Lighthouse resort. Sorgligt att se det raserat, men samtidigt undrade man lite hur de tänkte när de byggde en hotellanläggning på en smal landtunga av sand. Byggnaderna var inte direkt skadade av vinden i och med att de hade en orkansäker takkonstruktion, men det hjälpte inte då marken bokstavligt talat hade spolats bort under byggnaderna.

Stranden i den här änden var lika lång som den förra, men vackert rosa av minimala bitar av snäckskal. Även här samlades det en hel del snäckor. Mysigt.

När Jenny och jag åkte in till Codrington för att klarera ut så hade vi turen att träffa på ett par fiskare på kajen där vi förtöjt vår jolle. De hade nyfångad Hummer så vi beslöt oss för en sista lyx i dag som avslutning på vår härliga vistelse vid Barbuda. Humrarna var inte så jättestora så vi köpte hela sex stycken för motsvarande ca 100 kr/kg. Helt klart överkomligt.

På kvällen så styckade och grillade vi humrarna ombord hos oss. Inte ofta man kan äta sig proppmätt så man nästan mår illa på hummer. Blev en lite senare kväll än vi tänkt oss eftersom det var avsegling före soluppgången dagen därpå, men det var det helt klart värt.

Efter ett kort stopp vid Montserrat så begav vi oss till Jolly Harbour på Antigua där vi sammanstrålade med S/Y Felicia igen. Det var tur att vi är grundgående eftersom ankringsplatsen vi hittade bara var ca 1,8 m djup. Vi hade en båt som försökte gå in bredvid oss men de behövde backa då deras köl tog i botten. Vi hade även lite tur med vädret, vi lyckades att ta oss mellan dessa två regnoväder…

Felicia hade redan legat här ett dygn då vi kom så de hade hört på radion på ”morning net” att det skulle finnas gratis utomhusbio på kvällen. Det tyckte vi lät kul. Vi tänkte äta en lätt middag, gärna take away, inne på land så vi åkte in lagom till middagstid. Visade sig att Jolly Harbour är allt annat än billigt. De som åker hit verkar tillhöra klientelet lyxturister. Här är några blandade bilder från Jolly Harbour samt ankringsplatsen.

Vi beslöt oss för att handla picnic på den närliggande mataffären eftersom vi nu inte hann åka tillbaka till båten och äta där. Butiken var också allt annat än billigt. Vad sägs om en grillad kyckling för motsvarande ca 80 svenska kronor, vilket var det billigaste vi hittade. Vi funderade på färskost till det ljusa brödet, men ett litet paket gick på ca 40 kr. 1,5 liter juice för 60kr…. Blev en dyr väldigt spartanskt picnic denna kväll.

Även bion blev en upplevelse vi kommer att komma ihåg ett tag. De visade en tecknad variant av spindelmannen. En tre fyra gånger under filmen så började det regna ganska rejält så vi fick söka skydd under närmsta träd och under det lilla tälttak som arrangörerna hade. Arrangörerna tyckte dock det var kul att se hur annorlunda vi seglare reagerade än lokalbefolkningen. De andra flydde in i sina bilar eller in under paraply så fort minsta duggregnsdroppe kom. Vi seglare satt dock kvar tills det faktisk började regna på riktigt.

Vi låg kvar här någon dag och såg till att fylla på ett par gasolflaskor. För första gången på hela resan så lyckades vi även få vår magiska franska flaska fylld. Denna flaska fick vi innan vi åkte hemifrån, drygt halvfull, från en annan svensk långseglare som precis kommit hem. Den har varit magisk på så sätt att den aldrig tagit slut trots att vi grillat en hel del. Sen har den även varit magisk på så sätt att ingen har velat fylla på den, inte ens på de franska öarna där vi lärde oss att för de är de olagligt att fylla på flaskor, där måste man byta flaska. Nu är den dock full på nytt så förhoppningsvis räcker den hela vägen hem.

Efter ett par dagar så flyttade vi bokstavligt talat bara runt hörnet och la oss Hermitage Bay. Här ligger man nära en lyxresort som har ett öppet wi-fi. Perfekt! Tillgång till internet igen.

Dagarna här spenderade vi med att småpyssla på båten samt åka in till olika småstäder för att bada och leka med Felicia. Stranden vid lyxresorten (man kunde hålla till i ändarna på den stranden) var full med mängder av fina snäckor så här samlades det en hel del.

Jenny, barnen och jag gick ett par promenader i samband med att vi besökte stränderna samt klarerade ut. Vi gick bl.a. genom ett område som var under uppbyggnad. En stor del av vägarna var klara, men tomterna var inte röjda än. Såg lite kul ut när man såg snygga klarröda brittiska vattenposter stoltsera till synes mitt ute i bushen.

Borta vid customs byggnad så fanns det riktigt häftiga träd. Det verkade inte var någon som egentligen visste vad de hette. Lokalbefolkningen kallade dem helt enkelt “the sausage trees”.

Det var väldigt oklart vad som gällde avseende ut-/inklarering när man som oss ville åka upp till Barbuda i mer än ett dygn och sen segla vidare och inte åka tillbaka till Antigua. Efter lite mailande med olika representanter för customs på både Antigua och Barbuda så fick vi tillstånd att stanna hela tio dagar på Barbuda förutsatt att vi klarade ut och betalade alla avgifter på Antigua och sen besökte customs för att klarera in då vi kom till Barbuda. Nice!

Sandstränder here we come!

Det här var nog en av de mest påtagliga upplevelserna hittills. Montserrats vulkan fick ett utbrott så sent som 1997 och utbrottet har ännu inte slutat. Visst har det avstannat och är inte lika dramatiskt längre, men det pågår hela tiden aktivitet i vulkanen. Oavsett så är dock södra halvan av ön avstängd.

När vi seglade upp längs ostsidan på ön så såg man tydligt att det forfarande ryker från vulkanen. Vi såg även tydligt några av de pyroklastiska flöden och lerflöden som runnit ner till vattnet.

Vi ankrade strax norr om Little Bay (som är inklareringshamnen på Montserrat), i Rendezvous Bay, eftersom vi inte ville ligga i vägen för färjorna plus att det var en mycket lugnare och mer idyllisk liten vik men ändå på jolleavstånd från jollebryggan i Little Bay. Vi väntade dock ut regnet innan vi gick in mot land som vi nästan inte såg…

Dagen efter vi kom så klarerade vi in så fort de öppnade på morgonen och direkt efter det så mötte vi upp vår guide för dagen som skulle visa oss runt. Vi började med att åka igenom Little Bay som var planerat att bli Montserrats nya huvudstad i och med att Plymouth (som fortfarande är huvudstaden) begravts i ett av de mer dramatiska utbrotten. I Little Bay så har man byggt upp nya myndighetsbyggnader och så klart en hel del andra nya hus. En hel del av evakueringsbyggnaderna finns också kvar.

Vi stannade till vid vägkanten på ett ställe där de brukade ha marknad på morgonen. Där visade vår guide en bild från 1997 där folk går runt som vanligt trots att man ser ett av vulkanutbrotten i bakgrunden. Man var lite blasé eftersom det under ett par månader var ca 70 utbrott av varierande storlek.

Vi åkte sen upp till Montserrat Volcano Observatory där man än idag övervakar vulkanens minsta rörelse. Där fick vi se en film om utbrotten under andra halvan av 1990-talet. Vi tittade även på utsikten och såg bl.a. taket på en av världens mest kända musikstudios, Air Studios, som inte kunnat användas sen 1997, men där man spelat in massor med musik.

På vår väg ner mot Plymouth så passerade vi den by som vår guide bodde i innan utbrottet. Idag ser man inte mycket av den. Den klarade sig bra på så sätt att den inte begravdes under några pyroklastiska flöden även om den blev avklippt från övriga samhällen. Den fick bara ett förhållandevis tunt asklager (ett par dm) över sig. Askan är dock så näringsrik så regnskogen har helt tagit över så växtlighet täcker i stort sett hela byn och dess vägar.

Vi såg även tydliga spår av det försurade regn som fallit då det varit utbrott. Trädstammarna är tydligt missfärgade i orange.

Inför uppmärksammandet av att det var 20 år sedan första utbrottet så röjde man ett par vägar. Så här såg det ut före och efter man hade röjt.

Turens höjdpunkt var verkligen att åka in i Plymouth. Huvudstaden som är begravd i ett flera meter tjockt lager av grus och sand. De byggnader man ser taken på varierar mellan två och fem våningar där de flesta våningarna har hamnat under marknivå.

Kustlinjen har också förändrats. Den nya väg man kör på går ungefär där strandlinjen gick tidigare, men nu är den vägen ett par hundra meter in från strandlinjen. En stor del av piren för kryssningsfartyg har också begravts.

En av de häftigaste byggnaderna vi såg var en kyrka. Den låg i utkanten av staden och hade klarat sig undan från att bli begraven under grus och sand. Marknivån runt den är dock höjd någon meter, men det är mestadels aska.

Eftersom vi trivdes så bra i den lilla ankarviken och eftersom det kom även en amerikansk barnbåt, Saga, som ankrade i närheten av oss så barnen fick lite lekkamrater som de simmade in till stranden med så valde vi att stanna en dag längre än vi tänkt, enbart för att slappa och njuta av livet. Efter en dag med lugn så seglade vi dock vidare, denna gång mot Antigua.

Det var en härligt kort segling från Dominika upp till Ilet de Saintes som är en ögrupp som tillhör Guadeloupe. Vi hade läst i guideböckerna om att det var huggsexa för att få tag på en boj och det stämde verkligen. Vi hade turen att få en boj, men Felicia fick åka bort en bit och ankra.

Eftermiddagen spenderades med att bada, bada och bada från båten. Framemot kvällen så gick vi in till den lilla staden på huvudön Terre-de-Haut, dels för att klarera in och dels för att se vad som fanns här. Ett riktigt mysigt litet samhälle.

Dagen efter så promenerade vi upp till Fort Napoleon. Inte så jättelång promenad, men bara uppför, uppför och uppför i värmen så det var skönt att komma upp till skuggan. Fortet var väl bevarat och innehöll en utställning om Ilet de Saintes historia. Jag tyckte dock det var roligast att gå runt och titta på miljön.

Efter en picniclunch utanför fortet så promenerade vi över till andra sidan av ön för att förhoppningsvis bada vid en av öns finaste stränder, Baie de Pompierre. På vägen dit så passerade vi deras idrottsplats som var full av naturliga gräsklippare.

Väl framme vid stranden så var det inte ens nästan badbart pga hela stranden var fylld av illaluktande saragassotång.

Man kunde dock promenera längs klippstranden så man kom till en mindre sandstrand en bit bort. Så det blev bad där istället. Barnen passade på att gå och simma över till en närliggande ö och sen även promenera upp på toppen och titta på utsikten.

Vi tog en annan väg tillbaka och hamnade på en lekplats som barnen verkligen utnyttjade till max. Härligt att se.

Efter att vi fyllt på våra väskor med lite färskvaror så åkte vi tillbaka till båtarna och åt middag. För att morgonen efter segla upp till Malendure på huvudön Guadeloupe. Malendure ligger precis innanför Pigeon Island som i sig tillhör Costeaus National Park som är känd för sin fina dykning och snorkling. Hela Guadeloupe är en väldigt fin grön ö.

Vi låg flera dagar utanför Malendure och bara njöt av livet. Vi hyrde även bil tillsammans med S/Y Felicia så vi fick möjlighet att åka runt och utforska ön.

Vi hann dock med en del skola också. Under denna vecka så fokuserade vi på NO och hur olika lösningar fungerade. Riktigt kul att labba med barnen.

En av dagarna åkte vi upp till Point a Pitre. Största anledningen var att vi behövde ett nytt startbatteri så vi behövde upp till marinbutikerna där. När vi ändå var i krokarna så besökte vi museumet ACT som är ett museum som berättar hela slaveriets historia. Väldigt intressant och bra interaktivt upplägg. Tyvärr så fick man inte fotografera något så vi får bära med oss de minnena i huvudet. Vi tog dock en bild utifrån på museumets häftiga arkitektur.

En av de andra dagarna så åkte vi ner till södra delen av ön, till Basse Terre. Där besökte vi Fort Louis Delgres. Ett fort som omväxlande har varit franskt respektive engelskt i flera omgångar och också bytt namn hela tiden. För ett tiotal år sedan bytte man till nuvarande namn för att hedra minnet av Loius Delgres som starkt bidrog till slaveriets avskaffande. Det var ett väldigt väl bevarat fort. Här har man även den mätutrustning som övervakar öns vulkans seismiska aktivitet och under vulkanens förra utbrott så var det här man hade övervakningscentrumet.

På vägen tillbaka upp till Malendure så passerade vi öns värmekraftverk som drivs av jordvärme. Coolt!

Vi passade även på att stanna till vid ett kaffe- och chokladmuseum. Tyvärr var precis all information på franska, men vi kunde lista ut en del av tillverkningsprocessen i alla fall.

Sen fick vi skynda oss tillbaka till båten för att hinna till Esters 9-årskalas ombord på Felicia. Tyvärr hade ankarlinan till jollen fastnat under en sten så jag var tvungen att bada innan vi kunde åka tillbaka.

De andra vuxna (som får) har även passat på att dyka en del. Vi har inte så mycket bilder därifrån men jag hittade en i alla fall.

Som avslutning på vår vistelse på Guadeloupe så gjorde vi en utflykt tillsammans med Felicias besättning. Vi beökte dels Guadeloupe zoo som ligger väldigt mysigt mitt inne i regnskogen. De hade även en höghöjdsbana så man kunde promenera runt bland trädtopparna och titta ner på några av djuren.

Vi åkte även bort till en del av regnskogen som tillhör Guadeloupes nationalpark. Det var en ganska lerig inledning på promenaden men häftigt att gå runt i en regnskog som inte var orkanskadad. De gröna färgerna är helt fantastiska.

Vi gick även bort till ett närliggande litet vattenfall. Själva vattenfallet var inte så spektakulärt (plus att det var typ fullt av turister), men det var mysigt att bada i den närliggande forsen.

Efter en dryg vecka vid Guadeloupe (vi trodde först att vi bara skulle bli här ett par dagar…) så var det dags att åka vidare. För oss blev nästa stopp Montserrat, en ö med en aktiv vulkan.

Grenada kallas The Spice Island medan Dominikas kallas The nature Island så vi visste redan från början att vi ville utforska denna ö lite extra även om mycket blev förstörd av orkanen Maria för ett par år sedan. Vi lyckades dessutom tima in så att vi var där under s.k. PAYS yachtie appreciation week då det var lite extra aktiviteter. Nedan är lite blandade bilder från våra bilturer runt ön.

PAYS (Portsmouth Association of Yacht Services) är en organisation där de flesta s.k. boatboys är med. De gör en stor insats för att få ankringen i Prince Ruperts Bay vid Portsmouth att vara säker. Dels så har de lagt ut nya bojar med rejäla bojstenar och bra rep och dels så har de en båt som patrullerar nattetid för att det inte ska vara några stölder. De har även annan service såsom sophantering, tvätt, guidade turer m.m.

Första dagen var en söndag så som på de flesta andra ställen så var det mesta stängt. PAYS hade dock en välkomst-BBQ på kvällen där det ingick fri mängd rompunch och de hade helgrillat en gris. Mums! De brukar ha BBQ alla söndagar, men denna invigningsdag så var det lite extra lyxigt.

Vi firade dessutom sonens födelsedag denna dag. Han hade dagen till ära fått baka kanelbullar att festa på.

Genom PAYS så följde vi med på en guidad tur till Syndicate waterfalls och vi gick även Syndicate nature trail där det innan orkanen fanns massor med papegojor. Nu var det ganska tyst i naturen, men vi såg i alla fall ett par papegojor som flög iväg över trädtopparna och hörde ett par. Tyvärr fick vi inte se någon på nära håll. Det var däremot en väldigt fin promenad till vattenfallet och ett fräscht dopp i färskvatten är alltid välkommet. Naturen var helt galet vacker och grön i alla möjliga nyanser.

Dagen efter så blev det ytterligare en island tour, denna gång söderut på ön, till Titoe gorges, Trafalgar falls, varma svavelkällor och en tur inne i huvudstaden Roseau.

Titoe gorges var inloppet till Titoe vattenkraftstation. Riktigt svalt (nästan kallt) sötvatten som vi simmade i, in mellan två klippväggar och fram till ett litet vattenfall. Mysigt. Även om den spinkige sonen frös en del. (Jag hittade tyvärr inte bilderna härifrån…)

Trafalgar falls består av två vattenfall, the Mother and the Father. The Father är det högsta vattenfallet på ön, ca 80m fallhöjd. Imponerande. Vi hade tur när vi kom hit att det varit torrt ett par dagar för då kunde vi klättra runt bland klippblocken runt the Father och kom nästan hela vägen upp till den varma källa som rinner ut precis nedanför fallet (där det är mycket mineralrikt, orange på bilderna). Nu åkte vi med andra i samma buss, men hade vi varit helt själva så hade vi helt klart spenderat mer tid här. Fantastiskt vackert och de flesta kryssningsturister stannade vid utkiksplatsen och fotograferade.

Den varma källan vi åkte till var lite av en besvikelse, några små pölar som det bubblade i. Antar att det egentligen inte är mer spektakulärt än så om man inte vandrar fyra timmar upp till the boiling lake (en hel sjö som är varm och där det bubblar upp svavelgaser). Lite kul att ha sett dock. Barnen definierade det som ett ställe där jorden pruttar eftersom det luktar ganska illa av de svavelrika gaserna som bubblar upp.

 

Dagen avslutades med att vi åkte genom huvudstaden Roseau och även åkte upp till en utkiksplats med fantastisk utsikt över staden.

Man såg fortfarande skadorna från orkanen Maria på flera ställen då vi åkte runt på ön. De hade varit ca 18000 invånare på Dominika före orkanen. Många valde att evakueras och få har valt att komma tillbaka. Detta innebär att många hus fortfarande står övergivna och inte har reparerats. På många andra ställen har man röjt upp och på ännu fler så pågår fortfarande återuppbyggnaden. Man har bl.a. fått mycket hjälp av China Aid som efter orkanen Erika byggde vägen mellan Portsmouth och Roseau och som nu är tillbaka efter Maria för att laga den väg de byggde för några år sedan.

Det är hemskt att se alla skador och svårt att förstå hur det känns för de som bor här att se skadorna varje dag och påminnas om det som hänt. Samtidigt så är det väldigt fascinerande att se vilka krafter som finns i naturen. Stora plåttak som knöglats ihop, broar som spolats bort, träd som knäckts m.m. En av våra guider berättade att det i stort sett inte fanns ett enda löv på något träd på hela ön efter att Maria dragit fram. Även om regnskogen inte har sitt tjocka “tak” än så är det fantastiskt att se hur mycket naturen har återhämtat sig och hur grönt det börjar bli.

Vi hade några lugna dagar då vi dels försökte hinna ikapp lite med skolarbetet och dels bara tog det lugnt medan vi väntade in att S/Y Felicia skulle hinna ikapp oss hit. Vi hann med att delta på en dinghy drift, dvs man knyter ihop alla deltagande jollar och sen tar man en sundowner och äter snacks tillsammans medan jolleön driver iväg mot solnedgången.

En av dagarna så passade även Ellen och jag på att ta en ridtur. Det blev en sväng upp till Fort Shirley och en tur genom skogen runt fortet. Mysigt! Avslutningen var dock bäst, då sadlade vi av hästarna och red barbacka fram och tillbaka längs stranden med vatten nästan hela vägen upp på ryggen på hästarna. Min häst gillade verkligen att bada och passade på att plaska lite extra med hovarna.

Den dagen Felicia kom sammanföll med sista dagen på PAYS yachtie appreciation week. Som avslutning så blev alla besättningar som ville bjudna på en middag nedanför Fort Shirley. En mysig avslutning och kul att få träffa Felicia igen.

Sista dagen passade vi på att flagga (nästan) över topp för att det skulle vara lite extra festligt.

Även Felicias besättning ville få se lite av ön så vi bokade en island tour tillsammans med dem. Denna gång så blev det norra delen av ön där vi besökte en chokladfabrik, kalinagoreservatet (kalinagos är deras urbefolkning innan européerna kom och upptäckte ön) samt vattenfallen Jacko falls.

Chokladfabriken var precis som på Grenada ett väldigt litet ställe, men mysigt. De hade även lite roliga smaker på chokladkakorna. Vi köpte ett par klassiker som mint- och kaffesmak plus en ny favorit hos mig och Linus, ingefärssmak.

Vid chokladfabriken fanns även ett gammalt plantagehus som ägarna restaurerat omsorgsfullt. Väldigt fint och med en fantastisk utsikt över de röda klipporna längs den norra kusten.

Vi fortsatte sen till Kalinagoreservatet där Dominikas urbefolkning bor. De har ett besökscentrum där vi fick en kort presentation om kalinagos historia och hur de lever idag. Väldigt intressant. De hade även ett par bodar där de sålde souvenirer, främst korgar som de flätar.

Efter en god lunch på en lokal krog så fortsatte vi till Jacko falls. Här blev det promenad genom riktigt fin regnskog bort till vattenfallet. Ett fint vattenfall som var lättillgängligt och ett andra vattenfall en bit bort efter en bit klättring så dit tog bara jag mig.

Som avslutning på vårt besök på Dominika så följde vi med lokala naturvårdsverket ut och samlade in kubanska trädgrodor i närheten av Portsmouth. De kubanska trädgrodorna tros ha kommit tillsammans med hjälpsändningar efter orkanen Maria. Denna grodtyp konkurrerar tyvärr ut de lokala arterna. Därför försöker man fånga in så många kubanska trädgrodor som möjligt för att minska deras spridning. Det går åt rätt håll. Man är ute två gånger i veckan. I början fångade man ett 80-tal grodor per kväll, men nu är man nere på 20-30 st. Man har även möjlighet att fånga in utländska varaner också, i närheten av Roseau, men det blev för krångligt att åka till för oss.

Nästa stopp blir Ilet de Saintes strax norr om Dominika. En ögrupp som hör till Guadeloupe.