Det blev en dimmig start på vår resa mot Portugal. Först hade vi tänkt haka på S/Y Felicia och gå mot Porto även om det skulle bli en lång dag till sjöss. Dimman låg dock tät på morgonen så det var ”tyvärr” bara att somna om istället för att gå iväg tidigt. Eftersom vi kom iväg först på förmiddagen så beslutade vi oss för att följa ett av tipsen vi fått så vi gick istället till Viana do Castelo vilket även är Jacarandas hemmahamn.
Tur att vi pratat med Ann och Brendan på Jacaranda. Precis som de sagt så var det en rejäl accelerationszon precis i inloppet bakom pirarna. Trots att vi var förvarnade så blev vi lite överraskade och fick kämpa för att få ner vårt parasail. Väl inne vid marinan så blev vi väldigt väl bemötta av hamnkaptenen och fick en bra plats på en nedlagd tankbrygga. Strax efter oss så kom även Jacaranda in i hamnen.
Det blev en slapp och varm eftermiddag ombord följt av en väldigt trevlig kväll där vi gick och åt tillsammans med Ann och Brendan på en av deras favoritrestauranger. Väldigt trevligt.
Dagen därpå så tog vi bergbanan upp till kyrkan Santa Luzia som ligger på berget ovanför staden. En väldigt vacker stenkyrka som bara är omkring 100 år gammal. Detta gör att stenen inte har hunnit vittra som på andra äldre kyrkor vi tittat på vilket ger ett lite annat intryck.
Kyrkan står som sagt högt upp på ett berg. Vi tog dessutom hissen upp och gick även de sista trapporna upp till den lilla balkongen på toppen av kyrkan. Riktigt trångt och smalt men wow vilken utsikt!
Eftermiddagen blev lugn med lite shopping i köpcentrumet i stan plus besök på det gamla sjukhusfartyget Gil Eannes och middag på Pizza Hut till sonens lycka.
Gil Eannes var posterat utanför Grönland och tog där hand om de portugisiska fiskare som behövde sjukhusvård. De hade både sjuksalar och operationssal ombord. Ett intressant besök på ett väl upprustat museifartyg.
På måndagsförmiddagen gick Ellen och Lisa på stan och tittade på smycken gjorda i filigree vilket är speciellt för Portugal. Filigree är smycken gjorda med mycket tunn metalltråd.
Vi fortsatte under eftermiddagen till Lexios där vi ankrade utanför marinan. Blev dock bara en natt på detta ställe eftersom det inte var direkt mysigt att vara ankrade mitt i en industrihamn.
Istället fortsatte vi till San Jacinto utanför Aveiro vilket var supermysigt. Vi gick runt i samhället på eftermiddagen och hamnade på en liten lokal restaurang. De hade inte så mycket att erbjuda till middag och vi hade egentligen ingen aning om vad vi beställde, vi visste att det var en rätt med bläckfisk (kunde vara antingen gryta eller friterad utifrån bilderna på google då vi sökte på choco) samt tapas. Det visade sig vara friterad bläckfisk vilken alla gillade. Tapasen blev till stor del Lisas eftersom ingen annan tyckte om oliverna och osten. Den stekta korven var det dock rykande åtgång på.
När ägaren fick höra om vårt äventyr då vi pratade med några av de andra gästerna så kom han med en flaska husets vin som han tyckte att vi skulle njuta av ombord. Vilken oväntad vänlighet. Vi fick också oväntad sång av en av de lokala farbröderna.
Dagen efter så tog vi färja och buss in till Aveiro. Vi började dagen med att titta på deras gamla stationshus som har fantastiska bilder i azulejo, det karakteristiska blå handmålade kaklet. Tyvärr var vi nog där något år tidigt eftersom de precis har tagit beslut om och börjat restaureringen av huset och azulejon.
Annars så gjorde vi inte direkt något speciellt inne i Aveiro. Vi promenerade runt samt gick lite i affärer. I shoppingcentrumet så hittade familjen bra wi-fi så en hel del tid gick till att uppdatera appar och ladda hem nya sjökort J. Vi hittade dock en häftig liten järnaffär som skickade tankarna till Harry Potter och affären med trollstavar – massor med små askar i en hylla från golv till tak och ägaren hade stenkoll på vad som fanns var.
Dagen efter så blev det en riktig transportdag. Vi lättade vid sextiden på morgonen medan det fortfarande var mörkt och gick nästan 70 NM ner till Nazaré, först för maskin på förmiddagen men med fin segling på eftermiddagen.
Vi hamnade i den ”kommunala” hamnen i Nazaré för marinan hade inte plats för oss. Den hamnen lämnade en del att önska även om den var bra mycket billigare än marinan. Tror de hade plats för typ fem gästande båtar men till barnens stora glädje så var S/Y Felicia en av de andra båtarna. Så det blev häng hos oss efter middagen och alla fyra väldigt nöjda barn sov hos oss under natten.
Dagen efter så promenerade vi ett par kilometer för att komma in till Nazaré. I marinan så plockade vi upp den norska familjen ombord på Axeline 2. Deras barn hade verkligen längtat efter lekkamrater så de tyckte det var jättekul med flera barn att leka med.
Vi började med en lunch vid stranden med hopp om att sen kunna bada. Det var dock alldeles för mycket vågor och strömmar så stranden var stängd. Vi pratade lite med livvakterna och det var tydligen några av de sämsta vågförhållanden som det kunde bli. Vindar, vågor och strömmar samverkade för att skapa maximala underströmmar. Så tyvärr inget bad, inte ens fotbad i strandkanten, men vi fick se många coola vågor istället.
Dagen efter gav vi oss återigen iväg ruskans tidigt, medan det var mörkt. Vi hade sällskap av Felicia som följde efter oss och åkte snålskjuts på vår radar så även de lyckades kryssa sig ut mellan alla fiskeredskap. Nästa stopp blev Cascais utanför Lissabon.